Från Polen till Falköping
Igår inte bara startade ovanligt, den slutade ovanligt också. Dels för att United tog stryk av Roma, förlorar är annars något United numer sällan sysslar med. Dels för att Kapuscinski lästes ut.
Och jag vet inte jag. Det är ingen tvekan om att jag gillar boken, med ett mycket trevligt sätt att förhålla sig till nutid och dåtid samtidigt. För en språkfascist som en annan är det också angenämt att se en fellow sådan i aktion. Det märks, trots en översättning från originalspråket (min polska är inte vad den borde vara), att Kapuscinski definitivt höll språket varmt om hjärtat.
Men eftersom jag är uppslukad av På resa med Herodotos fram till ungefär sidan 273 (av 285) är det med stor besvikelse sidorna därefter läses. Det som innan är fyndigt, smart och originellt fylls plötsligt med klyschor beskrivna med "helt vanligt" språk under de sista sidorna.
En sån tur att tristessen i slutet bryts, på allra sista sidan, av en av de vackraste meningar jag läst:
"Vi står i mörker, omgivna av ljus."
I valet mellan Lehane och Larsson, angående kampen om vad som ska läsas härnäst, blir svaret - Sandahl. Vi som aldrig sa hora inhandlades i Stockholm, och jag kan inte hålla mig längre. Så här långt skriver han romaner som han skriver krönikor.
Och jag vet inte jag. Det är ingen tvekan om att jag gillar boken, med ett mycket trevligt sätt att förhålla sig till nutid och dåtid samtidigt. För en språkfascist som en annan är det också angenämt att se en fellow sådan i aktion. Det märks, trots en översättning från originalspråket (min polska är inte vad den borde vara), att Kapuscinski definitivt höll språket varmt om hjärtat.
Men eftersom jag är uppslukad av På resa med Herodotos fram till ungefär sidan 273 (av 285) är det med stor besvikelse sidorna därefter läses. Det som innan är fyndigt, smart och originellt fylls plötsligt med klyschor beskrivna med "helt vanligt" språk under de sista sidorna.
En sån tur att tristessen i slutet bryts, på allra sista sidan, av en av de vackraste meningar jag läst:
"Vi står i mörker, omgivna av ljus."
I valet mellan Lehane och Larsson, angående kampen om vad som ska läsas härnäst, blir svaret - Sandahl. Vi som aldrig sa hora inhandlades i Stockholm, och jag kan inte hålla mig längre. Så här långt skriver han romaner som han skriver krönikor.
Kommentarer
Trackback