Fyllig druva, på min ära. Mah!

Igår var det näsan i vädret, vill jag lova. Med besked. Detta då en vinprovning besöktes. Och för någon som dricker vin väldigt sällan, för att egentligen säga aldrig, känns en vinprovning inte helt hemtamt. Som tur var bjöds läckerheter att äta också, ett område jag känner mig desto mer hemma på.

Blev jag alltså, genom fröken Ahl och hennes jobb, bjuden till en middag där det skulle ätas gott och socialiseras med diverse sponsorer. Vad fröken Ahl dock inte visste var att det också handlade om vinprovning. Hade hon vetat det hade jag med allra största säkerhet inte blivit inviterad, eller tackat ja om denna invit ändå dykt upp, då det skulle ses som enormt bortkastat på en annan.

Iallafall vandrade jag in bland skjortor, slipsar och backslicks för att lyssna på folk som berättade varför ett vin var ett vin och hur ett vin blev ett vin och så vidare. Intressant, visst, men jag kan inte låta bli att fnissa när folk står och med stort allvar förklarar att något som flyter har pondus, är kärvt men blommigt och/eller innehåller fruktsmaker som absolut inte finns. Ett fnissande som snabbt övergick i irritation när man bara ville äta men inte fick. Som extra bly i cementskon skulle det också berättas långa haranger om maten innan man fick smaska i sig.

Men vilken mat det visade sig vara. Hade nån berättat det innan hade jag kunnat vänta en timme till. Det var lufttorkade skinkor, ostar, salami och kyckling; en sammanlagd smakbit av det italienska köket. För att ge en fingervisning om hur fantastiskt god maten var tyckte jag att vinet plötsligt smakade himmelskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback