Platskriget

Ett platskrig skulle kunna vara en kamp om att få anställning någonstans. Eller det där bittra knuffandet på ståplats under en konsert, där alla försöker se så bra som möjligt. Men ett platskrig är för mig något helt annat, något mycket allvarligare.

Striden börjar med en diskret förflyttning av huvudstyrkan in i neutralt territorium mellan två parter. Anfallaren (det är alltid samma en som anfaller) har segervittring direkt. Samtidigt börjar försvararen ana oråd, och lägger sig utmed hela försvarslinjen i ett desperat försök att hålla motståndet stången vid gränsen. Framförallt läggs koncentration vid det norra området, där det nyss syntes framryckningar hos anfallaren.

Då smäller det i söder. Snabbt och lömskt väller fotsoldater in genom det oförberedda skyddsverket. När dessa så har tagit sig in fortsätter också huvudstyrkan, innan det magstarka kavalleriet med vässade armbågar slutligen tar sig in på det chanslösa området. Väl där förs ett psykologiskt krig med ständiga konstiga ljud och överdriven värmetillförsel. Inte förrän eld upphör ringer ger sig anfallaren av. Men lita på att hon återkommer.

Vardagslivet, eller snarare varnattslivet, kan verkligen vara en strid ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback