Confessions of a slightly degenerated mind

Helgen bjöd på något som inte bjudits på länge. Nämligen en gåva från mig till mig själv. Efter ett par ågrensvändor inne i skallen bestämde jag mig för att köpa en box med tre färger. Kieslowskis Trikoloren. Ni vet, den med en blå och en vit och en röd film. Dessa tre filmer är något som länge hemsökt mig eftersom jag inte sett dem (Mr Spoon försökte en gång låna ut dem, men regioner på dvd:n var fånigt även på den tiden).

Nu har jag iallafall sett en. Frihet - Den blå filmen är den första i kronologin, och givetvis också den första jag såg. Och visst, det var vackert så det förslog och emellanåt väldigt annorlunda gjort. Men jag ser mest fram emot de två andra. Framförallt den sista, röda filmen ska vara något alldeles extra efter vad det sägs.

Från röda filmer är steget inte långt till röda djävlar. Igår tog United en liten revansch på Chelsea för den nesliga förlusten i FA-cupfinalen i våras, det blev seger efter straffar i Community Shield och undertecknad njuter. Om en vecka börjar allvaret. Jag funderar på att knåpa ihop ett tips över Premier League och slänga ut det här, men vi får se. Jag vet alldeles för många Pool- (framförallt), West Ham- (ja, faktiskt, de finns) och Arsenalfans som ibland läser den här sidan.

Apropå läsande av den här sidan är jag lite brydd. Jag vet, jag har varit på semester och precis kommit tillbaka, så det är inte så konstigt om folk inte hittat tillbaka hit än. Men ändå; om det är någon som läser detta, kommentera gärna. Om jag inte ser att folk är här tröttnar jag snart. Igen. Jag är grinig och bekräftelsekrävande på det viset.