Vad jag lärt mig idag
L-G hette han. Eller kallades. Eller kallas, såvitt jag vet. Hans Lindberg heter han egentligen. I vilket fall var han min lärare i svenska på Maserskolan (här lägger alla från Borlänge ihop ett och ett och inser att det handlar om högstadiet). Det fanns inget den mannen inte kunde, tror jag. Vad man än frågade om; språk, kultur, natur, sport... nja, sport kanske inte var hans starka sida... så hade L-G svar. Han var, och är fortfarande till viss del, en idol för mig. Tillika var det han som fick upp mina ögon för det roliga med att uttrycka sig i skrift.
Framförallt präntade han in mängder av grammatik under högstadiet. Något som inte direkt stärkte idoldyrkan då, men som nu är värt mycket. Bland annat lärde han oss att svenska substantiv delades in i fyra genus: Maskulinum, femininum, reale och neutrum. Eftersom han var den lärde man han var, så fann jag aldrig skäl att misstro den updelningen.
Men nu, när svenska språket ska läras vid universitet, så säger de att det plötsligt bara finns två sorters genus: Neutrum och - utrum. Halva min världsbild har raserats. När hände övergången från reale till utrum? Någon?
Några år senare pluggade jag vid ett annat läroverk, i Mordor. Där fanns en namne till undertecknad, som var något av det drygaste som fanns. Han var enligt sig själv överlägsen alla andra, han pratade konstant och han pratade strunt. En sådan herre (fast med ett inte lika vackert namn) har redan hittats i min nya klass. Jag väntar bara på att få träffa den här gruppens Mr Spoon, Satu, Cecilia och Torbjörn. Rätt stora skor att fylla för mina kurskamrater, men kommer de bara i närheten har de gjort det bra.
Till sist kan jag säga att jag aldrig mer kommer att ösa superlativ över någonting. Nu vet jag nämligen vad ett superlativ är.
Framförallt präntade han in mängder av grammatik under högstadiet. Något som inte direkt stärkte idoldyrkan då, men som nu är värt mycket. Bland annat lärde han oss att svenska substantiv delades in i fyra genus: Maskulinum, femininum, reale och neutrum. Eftersom han var den lärde man han var, så fann jag aldrig skäl att misstro den updelningen.
Men nu, när svenska språket ska läras vid universitet, så säger de att det plötsligt bara finns två sorters genus: Neutrum och - utrum. Halva min världsbild har raserats. När hände övergången från reale till utrum? Någon?
Några år senare pluggade jag vid ett annat läroverk, i Mordor. Där fanns en namne till undertecknad, som var något av det drygaste som fanns. Han var enligt sig själv överlägsen alla andra, han pratade konstant och han pratade strunt. En sådan herre (fast med ett inte lika vackert namn) har redan hittats i min nya klass. Jag väntar bara på att få träffa den här gruppens Mr Spoon, Satu, Cecilia och Torbjörn. Rätt stora skor att fylla för mina kurskamrater, men kommer de bara i närheten har de gjort det bra.
Till sist kan jag säga att jag aldrig mer kommer att ösa superlativ över någonting. Nu vet jag nämligen vad ett superlativ är.
Kommentarer
Trackback