En viss summering
Denna sida fyller ganska snart ett år. Mitt första riktiga inlägg var en lista över vad som var värt att listas under 2006. Då påstod jag att listan inte kom sig av att jag är mainstream, bara väldigt lättpåverkad. Vad jag ska skylla på denna gång har jag ingen aning om, men jag har lik förbannat gjort en lista igen.
Så, read it and weep, här är 2007 års...
... skådespelarinsats: Det stod mellan Ernst Kirchsteigers försök att vara intresserad av auktion, Milan-Didas döende svan i Skottland och, från American Gangster, Ruby Dee som Mama Lucas. Och vinnaren blev fru Dee. Hon var helt enkelt outstanding i den lilla men ack så viktiga rollen. Förhoppningsvis lärde hon Denzel ett och annat också.
... konstigaste månad: Mars. Här vändes världen ett par varv. Till det bättre, visade det sig till slut.
... mest oväntade kändismöte: Kristin Caspersen i en backe i Åre. Jag menar, vem förväntar sig att man ska möta en nyhetsmorgonvärdinna när man försöker ge en kämpande barnvagnsskjutare en hjälpande hand?
... klockrenaste film (jo, jag bränner av den redan nu): Children of Men. Har faktiskt allt. Punkt.
... märkligaste match: Det är lite för lätt att säga den där skandalhistorien i Köpenhamn, egentligen, men jag kan inte låta bli.
... jobbigaste huvudstad: Det spelar ingen roll att trafiken är huvudlös eller att tuk-tukförarna är galna eller att försäljarna inte ger sig eller man ser smogtaket på flera mil. Phnom Penh och Bangkok klarar ändå inte förstaplatsen. Och jag klarar inte Stockholm. Sorry, men så är det.
... tråkigaste besked: Att man inte fick vara kvar i Sälen.
... gladaste besked: Att man åkte mot öppna armar i Norrköping.
... skönaste fotbollsdag: Samma dag som skandalhistorien, faktiskt. Redan vid lunch började uppladdningen, med trevligt sällskap, förtäring och tittande på VM-krönikan från -94. Sedan tog vi oss ut i en park och spelade själva ett par timmar. Tillbaka in, lite mer mat, och sedan den där sanslösa inledningen på matchen. Ujejuj.
... mest läsvärda bok: Tja, vad ska man säga? Av de som kommit i år är det väl egentligen bara Luftslottet som sprängdes som helt levde upp till förväntningarna. Lehane, Iggulden och andra favoriter i all ära, men Larsson klår dem alla. Faktum är att en annan svensk bok nog är närmast, och det är Vi som aldrig sa hora.
... snyggaste hockeymål: Kom sent, men som det kom. Robin Figren i U20-VM, förstås.
... bästa skiva: Panic Prevention. Det tog ett tag innan jag klev in på Norrköpings enda (enda!) skivaffär och köpte Jamie T:s briljanta album, men det var väntan värt. God damned, så bra det är. Bara att det står sig i konkurrens med Never seen the light of day (Mando Diao), Love will turn you around (Timo Räisänen) och Susanne Sundførs självbetitlade debutplatta - som alla tre är enorma album, skaffa dem - är ett betyg i monsterklassen. Favoritspåret heter "Back in the game".
... mest överskattade: Heroes. Vad är grejen?
... vackraste låt på svenska: "Om du lämnade mig nu".
... vackraste låt på engelska: "Ochrasy". Det spelar ingen roll att den är från 2006, den kommer att vara med på en sån här lista tills något blir vackrare. Och det blir det inte. Närmast i år är nog "Release me" med Oh Laura.
... filmcitat: "We have a great life here in Alaska, and we're never going back to America again!" Homer är verkligen Mannen.
...finaste hotell: För många på för kort tid, kan inte skilja dem åt. Men det lutar åt ett i Siem Reap. Eller Ängelholm. Eller Stockholm.
... mest gåshudsframkallande konsert: Här var det några om budet. Dylan i Globen var ju gåshud bara för att det var Dylan. Och så funkar det för många av spelningarna på Peace & Love också. Men bäst var ändå (och det här trodde jag aldrig att jag skulle säga) The Ark. Jävlaranamma ett sånt ös. Kryddat med Trumslagarpojkens inhopp.
... citat från verkliga livet: "De finns så mycke bouvar å bandeiter nuoförteiden" - sagt av äldre man, halvt riktat mot undertecknad en mörk kväll i Norrköping.
Det var, som de säger, det. Nu ska jag och fröken Ahl njuta av den lugnaste nyårsaftonen i mannaminne. And boy, do we like it. Gott nytt år till er alla, och till alla en god kväll. Som Rocco i Boondock Saints skulle sagt:
"Catch you on the flip side."
Så, read it and weep, här är 2007 års...
... skådespelarinsats: Det stod mellan Ernst Kirchsteigers försök att vara intresserad av auktion, Milan-Didas döende svan i Skottland och, från American Gangster, Ruby Dee som Mama Lucas. Och vinnaren blev fru Dee. Hon var helt enkelt outstanding i den lilla men ack så viktiga rollen. Förhoppningsvis lärde hon Denzel ett och annat också.
... konstigaste månad: Mars. Här vändes världen ett par varv. Till det bättre, visade det sig till slut.
... mest oväntade kändismöte: Kristin Caspersen i en backe i Åre. Jag menar, vem förväntar sig att man ska möta en nyhetsmorgonvärdinna när man försöker ge en kämpande barnvagnsskjutare en hjälpande hand?
... klockrenaste film (jo, jag bränner av den redan nu): Children of Men. Har faktiskt allt. Punkt.
... märkligaste match: Det är lite för lätt att säga den där skandalhistorien i Köpenhamn, egentligen, men jag kan inte låta bli.
... jobbigaste huvudstad: Det spelar ingen roll att trafiken är huvudlös eller att tuk-tukförarna är galna eller att försäljarna inte ger sig eller man ser smogtaket på flera mil. Phnom Penh och Bangkok klarar ändå inte förstaplatsen. Och jag klarar inte Stockholm. Sorry, men så är det.
... tråkigaste besked: Att man inte fick vara kvar i Sälen.
... gladaste besked: Att man åkte mot öppna armar i Norrköping.
... skönaste fotbollsdag: Samma dag som skandalhistorien, faktiskt. Redan vid lunch började uppladdningen, med trevligt sällskap, förtäring och tittande på VM-krönikan från -94. Sedan tog vi oss ut i en park och spelade själva ett par timmar. Tillbaka in, lite mer mat, och sedan den där sanslösa inledningen på matchen. Ujejuj.
... mest läsvärda bok: Tja, vad ska man säga? Av de som kommit i år är det väl egentligen bara Luftslottet som sprängdes som helt levde upp till förväntningarna. Lehane, Iggulden och andra favoriter i all ära, men Larsson klår dem alla. Faktum är att en annan svensk bok nog är närmast, och det är Vi som aldrig sa hora.
... snyggaste hockeymål: Kom sent, men som det kom. Robin Figren i U20-VM, förstås.
... bästa skiva: Panic Prevention. Det tog ett tag innan jag klev in på Norrköpings enda (enda!) skivaffär och köpte Jamie T:s briljanta album, men det var väntan värt. God damned, så bra det är. Bara att det står sig i konkurrens med Never seen the light of day (Mando Diao), Love will turn you around (Timo Räisänen) och Susanne Sundførs självbetitlade debutplatta - som alla tre är enorma album, skaffa dem - är ett betyg i monsterklassen. Favoritspåret heter "Back in the game".
... mest överskattade: Heroes. Vad är grejen?
... vackraste låt på svenska: "Om du lämnade mig nu".
... vackraste låt på engelska: "Ochrasy". Det spelar ingen roll att den är från 2006, den kommer att vara med på en sån här lista tills något blir vackrare. Och det blir det inte. Närmast i år är nog "Release me" med Oh Laura.
... filmcitat: "We have a great life here in Alaska, and we're never going back to America again!" Homer är verkligen Mannen.
...finaste hotell: För många på för kort tid, kan inte skilja dem åt. Men det lutar åt ett i Siem Reap. Eller Ängelholm. Eller Stockholm.
... mest gåshudsframkallande konsert: Här var det några om budet. Dylan i Globen var ju gåshud bara för att det var Dylan. Och så funkar det för många av spelningarna på Peace & Love också. Men bäst var ändå (och det här trodde jag aldrig att jag skulle säga) The Ark. Jävlaranamma ett sånt ös. Kryddat med Trumslagarpojkens inhopp.
... citat från verkliga livet: "De finns så mycke bouvar å bandeiter nuoförteiden" - sagt av äldre man, halvt riktat mot undertecknad en mörk kväll i Norrköping.
Det var, som de säger, det. Nu ska jag och fröken Ahl njuta av den lugnaste nyårsaftonen i mannaminne. And boy, do we like it. Gott nytt år till er alla, och till alla en god kväll. Som Rocco i Boondock Saints skulle sagt:
"Catch you on the flip side."
Mätt ska mättare bli
Julstinn förstås. I vanlig ordning har man ätit sig mätt och lustiger full. Och snäll verkar man ha varit dessutom. Framförallt tyckte skivtomten det, ty jag tilldelades Miss Lis senaste (hennes tredje på ett år), X&Y med Coldplay och så underbara Susanne Sundförs platta. På filmfronten landade Zodiac och Eddie Izzards föreställning Unrepeatable. Mumsigt fullibibblan.
Nu laddas det för hemvändarkvällen. Film-Tobbe och undertecknad är bjudna till tjejfest i fröken Ahls regi. Där vankas den enastående oslagbara specialiteten hästkorvsmacka och malthumlejästochvatten. Det vill således till att den där stinnheten lugnar sig inom snart.
Kanske ska jag förklara min frånvaro innan jul. Den kom sig dels av en smålandsvistelse, en barackflytt och en färd till Gondor, och dels av att julfascisten i mig (jag är löjligt traditionsenlig) brottade ner bloggnarkomanen. Men om jag inte hann med att önska god jul, så får jag väl ändå önska god fortsättning. Så: God fortsättning, kära läsare.
Nu laddas det för hemvändarkvällen. Film-Tobbe och undertecknad är bjudna till tjejfest i fröken Ahls regi. Där vankas den enastående oslagbara specialiteten hästkorvsmacka och malthumlejästochvatten. Det vill således till att den där stinnheten lugnar sig inom snart.
Kanske ska jag förklara min frånvaro innan jul. Den kom sig dels av en smålandsvistelse, en barackflytt och en färd till Gondor, och dels av att julfascisten i mig (jag är löjligt traditionsenlig) brottade ner bloggnarkomanen. Men om jag inte hann med att önska god jul, så får jag väl ändå önska god fortsättning. Så: God fortsättning, kära läsare.
Två filmer på samma gång
Gick jag igår kväll på bio i sällskap av mig själv. Trodde jag skulle se Guldkompassen. Det gjorde jag också, men bara bakgrunden. I förgrunden satt Fucking Åmål. Eller snarare fucking Vimmerby. Det lilla gänget, som tillsammans med yours truly utgjorde hela publikmassan, var som klippta och skurna ur byhålans tonårsmodell. Vilket var tragiskt, komiskt och tragikomiskt på samma gång.
Filmen i bakgrunden var iallafall överraskande bra. Inga som helst förhoppningar hade jag på den, men det blev ett trevligt äventyr. Hade jag varit några år yngre hade jag förmodligen varit i extas än. Och för ovanlighetens skull syntes barnskådisar som inte kändes överjävligt överdrivna (trots att huvudrollsinnehvaren faktiskt heter Dakota i förnamn - som tur är heter hon Blue Richards i efternamn, och inte Fanning). Sen är jag ju svag för Ian McKellen och hans röst också. Riktigt svag.
Och snart, snart åker jag till Peking. De första rapporterna från lägenheten skvallrar om ett fint resultat. Kittlar dödsskönt i kistan.
Filmen i bakgrunden var iallafall överraskande bra. Inga som helst förhoppningar hade jag på den, men det blev ett trevligt äventyr. Hade jag varit några år yngre hade jag förmodligen varit i extas än. Och för ovanlighetens skull syntes barnskådisar som inte kändes överjävligt överdrivna (trots att huvudrollsinnehvaren faktiskt heter Dakota i förnamn - som tur är heter hon Blue Richards i efternamn, och inte Fanning). Sen är jag ju svag för Ian McKellen och hans röst också. Riktigt svag.
Och snart, snart åker jag till Peking. De första rapporterna från lägenheten skvallrar om ett fint resultat. Kittlar dödsskönt i kistan.
I sagobokens förlovade land
Jo, jag befinner mig alltså i Astrid-land. Låt oss säga att det förmodligen är finare och lite mer rörelse här på sommaren, så lämnar vi det där.
Annars väntar jag mest på veckändan. Dels för att jag då kommer hem till fröken Ahl, dels för att barackboendet då tar slut och dels för att jag äntligen får återse Gondor igen. Det närmaste man kommer Argonath (ni vet, de där stora statyerna som hälsar folk välkomna efter floden i Sagan om Ringen) är väl Borlänge Energis stora torn. Men det är gott nog.
Tills dess ska jag äntligen få tid att läsa ut Ingenting är heligt. Hittills msåte jag nog klassa den som minst bra av Lehanes böcker. Historien känns lite bräcklig så här långt, och framförallt är översättningen - och korrekturläsningen av densamma - under all kritik. Tyvärr.
Efter den vet jag inte riktigt vilken bok jag ska ta mig an. Jag har smygkikat lite i Snabba Cash, men den ligger kvar hemma i baracken. Och jag vet inte jag, det lilla jag läste av den verkar den inte värd all uppståndelse. Men vi får väl se. Jag ramlar nog in på bokhandeln här i byn i eftermiddag och ser ut något som verkar lovande. Tips är alltid välkomna.
Nu ska jag fortsätta sätta myror i huvudet på folk som ska till Hultsfred.
Märkliga påhitt
Man kan hitta på lustiga saker under the influence. Igår, när vi firade att vi alla klarat oss genom den första "riktiga" kursen här, så lyckades jag med konststycket att tacka ja till att vara gästkrönikör på en tidning. I mitt huvud lät det som en lysande idé just då. Just nu ekar huvudet bara av en minst lika lysande prestationsångest.
Men det får vara hur det vill med den saken. Nu åker jag hem till fröken Ahl och Chaplin. Är det bara jag som hör "Oh happy day"?
Men det får vara hur det vill med den saken. Nu åker jag hem till fröken Ahl och Chaplin. Är det bara jag som hör "Oh happy day"?
Kors, tvärs, högt, lågt, hit och slutligen dit
Det är ett flängande år som lider mot sitt slut. En sömnlös natt häromsistens roade jag med att rada upp alla hållplatser som året bjudit på. Så här ser det schemat ut, och då har jag ändå bara räknat de orter jag sovit på, många gånger har det varit fler ställen på samma ort (dessutom har jag säkert missat någon resa till Borlänge). Sen har jag också tagit mig friheten att lägga till de platser som är kvar på året:
Sälen-Norrköping-Sälen-Borlänge-Sälen-Åre-Sälen-Åre-Sälen-Stockholm-Sälen-Borlänge-Örebro-Norrköping-Stockholm-Norrköping-Västerås-Norrköping-Borlänge-Norrköping-Västerås-Borlänge-Tansen-Borlänge-Norrköping-Borlänge-Tansen-Borlänge-Norrköping-Borlänge-Norrköping-Borlänge-Norrköping-Örebro-Norrköping-Borlänge-Sälen-Borlänge-Norrköping-Stockholm-Siem Reap-Phom Penh-Sihanoukville-Koh Chang-Bangkok-Norrköping-Ängelholm-Norrköping-Ängelholm-Norrköping-Ängelholm-Norrköping-Ängelholm-Norrköping-Vimmerby-Norrköping-Borlänge
Aningen rotlös har jag känt mig, minst sagt. Men nu så, nu ska det bli ändring. Om en vecka är det sagt att vi ska få flytta ur baracken. Sen ska det fasen till vilda hästar, Boforskanoner och minst två Leksandsklackar för att få mig från Peking. Tills det är dags för nästa resa till Ängelholm, det vill säga. Vilket blir den sjunde januari.
Sälen-Norrköping-Sälen-Borlänge-Sälen-Åre-Sälen-Åre-Sälen-Stockholm-Sälen-Borlänge-Örebro-Norrköping-Stockholm-Norrköping-Västerås-Norrköping-Borlänge-Norrköping-Västerås-Borlänge-Tansen-Borlänge-Norrköping-Borlänge-Tansen-Borlänge-Norrköping-Borlänge-Norrköping-Borlänge-Norrköping-Örebro-Norrköping-Borlänge-Sälen-Borlänge-Norrköping-Stockholm-Siem Reap-Phom Penh-Sihanoukville-Koh Chang-Bangkok-Norrköping-Ängelholm-Norrköping-Ängelholm-Norrköping-Ängelholm-Norrköping-Ängelholm-Norrköping-Vimmerby-Norrköping-Borlänge
Aningen rotlös har jag känt mig, minst sagt. Men nu så, nu ska det bli ändring. Om en vecka är det sagt att vi ska få flytta ur baracken. Sen ska det fasen till vilda hästar, Boforskanoner och minst två Leksandsklackar för att få mig från Peking. Tills det är dags för nästa resa till Ängelholm, det vill säga. Vilket blir den sjunde januari.
En värmlänning, minsann
Det är en fantastisk uppfinning, det här nätet. En gång i världen (för ungefär nio år sedan) fick jag och mina dåvarande klasskompisar (ungefär i nionde klass) lära oss att "bank" i själva verket inte alls hette "bank". Det hette "bånk". Vidare hette "marknad" egentligen "maarten", och så var "dret" ett använbart ord. Om jag minns rätt.
Bakom dessa språkliga påhitt låg vår dåvarande SO-lärare, Sofie. Hon var å andra sidan från Värmland, och då har man ju lite konstiga idéer om saker och ting. Men vi köpte väl det, och fortsatte att lära oss nya nyttiga saker.
När vi sen slutade nian var det väl inte direkt så att man höll någon nämnvärd kontakt med lärarna som (enligt vad man tyckte då) plågat en under de tre senaste åren. Även om de där uttrycken har etsat sig fast. Sen har man väl funderat lite då och då vad de har hittat på efter att man lämnade Maserskolan, och undrat om de psykiska ärren av ha haft undertecknad och hans gelikar som elever läkt än. Men vafan, har man tänkt, inte minns de väl en annan, de ser ju så många elever.
Så plötsligt står det i kommentarfältet att en av de där lärarna hittat hit. Utropstecken. Dessutom minns hon mig. Utropstecken, utropstecken. Jag kan inte låta bli att tycka att det är görfränt (så säger man där jag kommer från - och där Sofie kommer från). Nu kan jag också säga det utan att anklagas för att vara en mes som fjäskar för lärarna.
Min förhoppning är nu att hon hittar hit igen och förklarar hur hon har det, hur hon hittade hit och hur i hela friden hon minns en vanlig grabb från Kvarnsveden.
Och jag är helt medveten om att sista frågan är ett risktagande utan dess like.
Bakom dessa språkliga påhitt låg vår dåvarande SO-lärare, Sofie. Hon var å andra sidan från Värmland, och då har man ju lite konstiga idéer om saker och ting. Men vi köpte väl det, och fortsatte att lära oss nya nyttiga saker.
När vi sen slutade nian var det väl inte direkt så att man höll någon nämnvärd kontakt med lärarna som (enligt vad man tyckte då) plågat en under de tre senaste åren. Även om de där uttrycken har etsat sig fast. Sen har man väl funderat lite då och då vad de har hittat på efter att man lämnade Maserskolan, och undrat om de psykiska ärren av ha haft undertecknad och hans gelikar som elever läkt än. Men vafan, har man tänkt, inte minns de väl en annan, de ser ju så många elever.
Så plötsligt står det i kommentarfältet att en av de där lärarna hittat hit. Utropstecken. Dessutom minns hon mig. Utropstecken, utropstecken. Jag kan inte låta bli att tycka att det är görfränt (så säger man där jag kommer från - och där Sofie kommer från). Nu kan jag också säga det utan att anklagas för att vara en mes som fjäskar för lärarna.
Min förhoppning är nu att hon hittar hit igen och förklarar hur hon har det, hur hon hittade hit och hur i hela friden hon minns en vanlig grabb från Kvarnsveden.
Och jag är helt medveten om att sista frågan är ett risktagande utan dess like.
Att lova eller inte lova
Det ska fan ge bättringslöften när man har mer än ett järn i elden. Mer skrivande lovade jag. Pytt. Och nu måste jag vidare igen.
Welcome to our world
En mycket trevlig nyhet nådde denna morgon Ängelholm. En ny stjärna är född, Amelie skall bli hennes namn. Hon är mycket efterlängtad, det vet jag. Och med det namnet kommer hon att få problem med att avvärja en viss plastgudfaders filmintresse. Om det hela slutar med att "plast" stryks ur den benämningen kommer hon med allra största säkerhet att tycka att han är en dryg fan.
Irritationsmoment
Blogginspirationen har inte varit på topp på senaste. Den är inte det nu heller. Och det beror på att det finns alldeles för många saker att hänga upp sig på nuförtiden:
- Karlslokar, gubbslem, farbrödshelveten, kalla dem vad ni vill. Såna där höhöande, skjortklädda idioter utan vare sig självinsikt eller medmänskliga takter.
- Regnet och, i förlängningen, den uteblivna snön. Det är nionde freaking december, och temperaturen är hög uti naturen. Vad det än beror på är det fruktansvärt irriterande.
- Kurser som är så tråkiga att man tror att någon driver med en.
- Julklappshandel.
- Det där förbannade regnet tar vi en gång till.
Förhoppningsvis släpper ett par av blocken inom snart, så att det kan bli bättre aktivitet. Jag kan snudd på utge löften därom. Lyssna gärna på en låt, som slåss med Pogues-alstret från tidigare om titeln favoritjulsång, medan ni väntar.
- Karlslokar, gubbslem, farbrödshelveten, kalla dem vad ni vill. Såna där höhöande, skjortklädda idioter utan vare sig självinsikt eller medmänskliga takter.
- Regnet och, i förlängningen, den uteblivna snön. Det är nionde freaking december, och temperaturen är hög uti naturen. Vad det än beror på är det fruktansvärt irriterande.
- Kurser som är så tråkiga att man tror att någon driver med en.
- Julklappshandel.
- Det där förbannade regnet tar vi en gång till.
Förhoppningsvis släpper ett par av blocken inom snart, så att det kan bli bättre aktivitet. Jag kan snudd på utge löften därom. Lyssna gärna på en låt, som slåss med Pogues-alstret från tidigare om titeln favoritjulsång, medan ni väntar.
Underskattad sammanfattning
Ett i många sammanhang underskattat sammanfattningsuttryck är "skit". Men då jag snarare överskattar den så får eventuella läsare låta sig nöja med den sammanfattningen så länge.
I'm dreaming of a white outside
Det började egentligen för en och en halv vecka sen. I Vimmerby av alla ställen. Där fanns en man som började prata sig varm om sitt besök i Borlänge och om dess hamburgare. Eftersom jag vet mycket väl hur bra burgarna är började jag drömma mig norrut. Och sen dess har den varit där.
En hemlängtan utan särskilt många liken.
Varje dag har det varit en himla massa mer eller slumpartade tecken från underbara Dalarna. Exempelvis pratas det inom Banverket ganska ofta om Borlänge (för er stockholmare och andra utomgondorianer kan jag berätta att huvudkontoret ligger där; det är den där flashiga blåvita historien bredvid Kupolen). Sen kom förstås daladansen, och så spelade de Miss Li på ett köpcenter jag besökte i torsdags.
Och alldeles nyss kom jag på att det de facto är den första december idag, men utanför fönstret är det grönt, grått och gult. Hemma däremot, där lever den vita staden upp till sitt namn. Har jag hört.
Som tröst lyssnar jag på min absoluta favoritjullåt. Ni har förmodligen hört den, men lyssna på den igen.
En hemlängtan utan särskilt många liken.
Varje dag har det varit en himla massa mer eller slumpartade tecken från underbara Dalarna. Exempelvis pratas det inom Banverket ganska ofta om Borlänge (för er stockholmare och andra utomgondorianer kan jag berätta att huvudkontoret ligger där; det är den där flashiga blåvita historien bredvid Kupolen). Sen kom förstås daladansen, och så spelade de Miss Li på ett köpcenter jag besökte i torsdags.
Och alldeles nyss kom jag på att det de facto är den första december idag, men utanför fönstret är det grönt, grått och gult. Hemma däremot, där lever den vita staden upp till sitt namn. Har jag hört.
Som tröst lyssnar jag på min absoluta favoritjullåt. Ni har förmodligen hört den, men lyssna på den igen.