En värmlänning, minsann
Bakom dessa språkliga påhitt låg vår dåvarande SO-lärare, Sofie. Hon var å andra sidan från Värmland, och då har man ju lite konstiga idéer om saker och ting. Men vi köpte väl det, och fortsatte att lära oss nya nyttiga saker.
När vi sen slutade nian var det väl inte direkt så att man höll någon nämnvärd kontakt med lärarna som (enligt vad man tyckte då) plågat en under de tre senaste åren. Även om de där uttrycken har etsat sig fast. Sen har man väl funderat lite då och då vad de har hittat på efter att man lämnade Maserskolan, och undrat om de psykiska ärren av ha haft undertecknad och hans gelikar som elever läkt än. Men vafan, har man tänkt, inte minns de väl en annan, de ser ju så många elever.
Så plötsligt står det i kommentarfältet att en av de där lärarna hittat hit. Utropstecken. Dessutom minns hon mig. Utropstecken, utropstecken. Jag kan inte låta bli att tycka att det är görfränt (så säger man där jag kommer från - och där Sofie kommer från). Nu kan jag också säga det utan att anklagas för att vara en mes som fjäskar för lärarna.
Min förhoppning är nu att hon hittar hit igen och förklarar hur hon har det, hur hon hittade hit och hur i hela friden hon minns en vanlig grabb från Kvarnsveden.
Och jag är helt medveten om att sista frågan är ett risktagande utan dess like.
Herr Sporre kan väl ingen glömma...
Siktar Anderssonskan månne på julklappar från Pekinghållet?
Du är tuff du, skulle jag aldrig våga göra men å andra sidan kanske du var ordningsman i skolan! Fortsättningen följer jag med spänning...
Ja, du Staffan. Nu kommer svaren på dina frågor - om du vågar läsa dem...
I våras hittade jag din blogg när jag surfade runt, fråga mig inte hur. I vilket gick månaderna och jag tänkte att jag måste skriva en liten rad. Lite riskabelt för en lärare - Var så säker!
I alla fall fick jag lite tid över häromdagen. Då googlade jag ditt namn och kom tillbaka till den här sidan, läste att du mådde bra och skrev ett inlägg.
Kul att du kom ihåg mig! Ni hade ju ganska många lärarbyten, om jag inte minns fel.
Att jag kommer ihåg dig är inte så konstigt.
Ni var en av mina första klasser som lärde mig mycket, som jag har haft nytta av.
Den första månaden var jag nervös så jag darrade.
Jag var 26 år och nyexad - Ni var 15 år och kaxiga.
Fast jag tyckte att vi hade ganska roligt ihop under lektionerna
men det är klart att det tycker ju aldrig eleverna...
Som svar till Perra, vet jag inte om du var ordningsman men i allafall en het kandidat...
Må så gott!
Fröken Sofie
Perra: Nej, jag var - vad än Sofie har fått för uppfattning - ganska långt ifrån någon ordningsman. Det är jag fortfarande.
Sofie: Åh ja, så kaxiga var vi väl inte? Men det känns ju bra att du känner att vi gjorde nytta iallafall. Må väl du också, och så hoppas jag du fortsätter besöka sidan.