Abstinens

Det kliar i hela kroppen. Jag är konstant sugen på något att äta, men vet inte vad. Har ont i huvudet, tunnelseende och en liten släng av tinnitus. Känns som att jag rör mig i slow-motion. Livet känns innehållslöst, som ett skal som väntar på att fyllas. Jag gråter mig till sömns och hoppas allt ska vara bättre nästa morgon.

Men det är det inte. Allt bara börjar om, bara lite långsammare och lite tommare. Hopplösheten genomsyrar snart mitt hela väsen. Inte ens Tarantino, Red Hot eller godis kan döva begäret.

Hur ända in i hela helvete kunde jag glömma Mandos Ode to ochrasy i Borlänge i julas?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback