Rörig Sparrissoppa

Det börjar kännas nu. Att det inte alls är säkert att jag jobbar i mars. Eller månaderna efter det heller, för den delen. Långskotten på mina ansökningar börjar kännas väl långa snart. Ungefär som om Linderoth skulle skjuta från 50 meter och hoppas på Xabi Alonsoutdelning. Och för er som inte följer fotboll så där jättenoga kan jag berätta att det inte händer varje dag. Det händer till och med aldrig.

Lite illamående är jag allt, vill ju liksom se något ljus i tunneln snart. Det börjar lukta bränt i knutarna också, för snart bär det iväg norrut. Även om det ska bli riktigt kul är det något som gör det svårare att veta om det där ljuset kommer eller ej.

I och för sig är jag sorgmodig i överkant. Jag har faktiskt ett stående erbjudande om att bli hemmafru i Norrköping. Återigen tror jag inte riktigt fröken Ahl vet vad hon gett sig in på. För det ser mer och mer ut som att jag nappar på det.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Klart du ska nappa på det. Formidablare erbjudanden än så får man aldrig i livet.
/Fröken Ahls exgranne

2007-01-30 @ 19:32:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback