I put a spell on you

Jag fattar inte varför jag utsätter mig för det, eller att det ens övervägdes. Jag tror inte att jag tänkte, egentligen. Plötsligt sa bara min mun, utan stöd från övriga kroppen, "Ja men, ska vi inte ta och lägga det där andra pusslet också?".

Så nu sitter jag där, bland en hel skrälldus träbitar som inte för allt smör i Småland vill passa med varandra. Kalla kårar rusar över ryggen varje gång köket, med dess överfulla bord, besöks. Nu är frågan om det där tavelsnygga motivet verkligen är värt att slita sitt hår en timme varje kväll.

Apropå att utsätta sig för saker: På torsdag ska det chansas ordentligt igen. Då ska det tågåkas på linjen mellan Norrköping och Sala, för vidare resa mot Gondor. Vis av erfarenhet vet man att det kan gå precis hur som helst. En gång fastnat i Sala, en gång blev det en MacGyver-löpning (hann in precis innan dörrarna stängdes) mellan tågen och nu senast fastnade vi i Västerås, Eskilstuna, Flen och Katrineholm, sammanlagt en timmes försening på knappt två timmars resa.

Det kan i och för sig bara vara jag som drar denna olycka över oss. För så vitt jag förstår har fröken Ahl inte försenats särskilt ofta, trots många fler resor på linjen. Jag däremot är, på bara några få försök, nästan hundraprocentig när det gäller förseningar på de där resorna. Följaktligen funderar man. Dessa funderingar får extra bränsle av min förbannelse när det gäller köer.

Det är helt enkelt omöjligt för mig att ställa mig i kö. Så fort jag placerar mig där stannar den, det slår aldrig fel. Nu säger många att jamen vafan, det där händer ju alla, Murphys lag och all that shit. Men jag lovar, min förbannelse är något utöver det vanliga. Igår gick det till exempel så långt att fröken Ahl bad mig gå hem mär vi närmade oss kassorna. Trots att det inhandlats en anselig matkasse som skulle bäras hem. Men jag trotsade förbannelsen och stannade kvar. Och så gick det förstås som det gick.

Kommentarer
Postat av: Modern

Att även sådana saker kan ärvas i rakt nedstigande led har hittills varit okänt för mig, men icke desto mindre verkar det så. Så det är bara att bita ihop och gå vidare - bättre lär det inte bli!

2007-06-19 @ 10:05:03
Postat av: Staffan

Tack för de tröstande orden.

2007-06-19 @ 13:00:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback