One down, two to go
Givetvis sprack schemat direkt. Först gjorde glada vänners lag att inledningen på festivalen missades, och nedfärden mot stan började inte förrän vid halvsjusnåret. Så Plura och Carla var första akt att ses. Och sämre kan man definitivt ha det. För er som hört dem tidigare: Plura och Carla var Plura och Carla. För er som inte hört dem: Tänk bloggen, den som nu tyvärr är nerlagd, och tänk den i kvadrat.
Jag hamnar nånstans mittemellan och hade gåshud, i kubik.
Roligast igår var iallafall överlägset Mustasch, som visade skön självdistans och verkligen bjöd på sig själva. Även om jag inte riktigt är något fan. Men som sagt, roligt var det.
Vackraste rösten satt förstås på Anna Ternheim, som jag bara såg väldigt lite av på grund av vissa förvirrade kompanjoner. Det lilla var vackert och stämningsfullt, men hennes musik gör sig bättre på mindre, tätare scener än på stora schabrak på Stationsgatan.
Just ja, jag höll på att glömma The Sounds. Det finns anledning att göra det.
Jag hamnar nånstans mittemellan och hade gåshud, i kubik.
Roligast igår var iallafall överlägset Mustasch, som visade skön självdistans och verkligen bjöd på sig själva. Även om jag inte riktigt är något fan. Men som sagt, roligt var det.
Vackraste rösten satt förstås på Anna Ternheim, som jag bara såg väldigt lite av på grund av vissa förvirrade kompanjoner. Det lilla var vackert och stämningsfullt, men hennes musik gör sig bättre på mindre, tätare scener än på stora schabrak på Stationsgatan.
Just ja, jag höll på att glömma The Sounds. Det finns anledning att göra det.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Så the Sounds var ingen hit. Det låter som en givande dag i musikväg. Det var sjukt länge sen jag var på festival. Saknar det. Det är verkligen musikens all you can eat. Underbart!
Postat av: Staffan
Nej, de var ganska lama. Annars var det tre underbara musikdagar, ja. Festivaler är verkligen ett smörgåsbord för den kräsne.
Trackback