Skrocka gärna, men krocka inte
Nu är det så att allt ramponeras. Bilar ramponeras, liv ramponeras, drömmar ramponeras, kläder ramponeras. Aldrig att något kraschar, blir kvaddat, går sönder, manglas, trasas, krockas, misshandlas, slås i småbitar. Nej, nej, här ska det ramponeras. Jag har bara läst hundra sidor, och redan har jag läst "ramponerad", "ramponerades" och "ramponerats" fler gånger än sammanlagt tidigare under mitt liv.
Jag är medveten om att jag också hyser en förkärlek till vissa ord och uttryck (i Sälen hade Andy synpunkter på mina "nämligen", "dessutom" och "klockren"). Men jag har - dubbelmoraliskt nog - en stor invändning mot det, nämligen att om man nu nödvändigtvis ska använda något ord ofta så får det inte sticka ut för mycket, som ramponerad. Dessutom visar det en grav brist på språklig fantasi att skriva samma sak hela tiden, vare sig problemet ligger hos Lehane eller översättaren. Kan man klara av att döda sina älsklingar så har man mycket större förutsättningar att få ett klockrent resultat.
Hehehe.. Du skulle nog bli en bättre översättare. Och en fantstisk språkvårdare för övrigt! Mångfald is da shit!
Oj, vad snällt, tackar! Och ja, mångfald är verkligen grejen.
Förutom dessa upprepningar verkar du ju gilla Lehane. Trots att jag läst massor av böcker under de senaste månadernas tunnelbaneresande, har jag precis börjat på min första Lehane. Och faktiskt är jag än så länge inte så imponerad... jag hoppas att den växer.
Trevlig midsommar förresten, lite avis om du ska vara i Dalarna. Småland för mig, Orsa får vänta till augusti iår.
Ja, jag gillar Lehane skarpt. Han har ett underbart berättande, och sköna storys. Men jag kan tänka mig att det kanske inte är din favoritstil. Om du läser Patient 67 eller Rött Regn kommer du att defintivt växa in i historien, de andra är jag osäker på hur du gillar.
Tack detsamma, jag hälsar Dalarna från dig.