Too much time on my hands
Hej, gräsänkling. Så sa min spegelbild imorse. Och det var först då jag fattade att jag var just det. Redan från morgonen var jag ju det. Fröken Ahl beger sig i detta nu till den kungliga hufvudstaden för att jobba, och kommer hem imorgon afton.
Alltså befinner jag mig i ett tillstånd där jag inte har en aning om vad jag ska göra. Man hade kunnat tro att det skulle vara jobb på gång. Men det verkar bli lugnt idag. Vanligtvis brukar jag då företa mig med lite av varje här hemma. Som disk, bäddning eller vad det nu må vara. Men eftersom vi var i Gurkstan i helgen finns ingen helgdisk att diska. Och eftersom det bara är jag som kommer att nyttja sängen till kvällningen - och jag anser hela idén med bäddade sängar vara kraftigt överskattad - så finns ingen större anledning att bädda.
När jag inte bäddar eller diskar brukar bokläsande, promenerande eller tv-spel stå på dagordningen. Bokläsandet inträdde, som jag antydde tidigare, i helgen nån slags koma. Eller baksmälla efter urladdningen i Millenniumtrilogiavslutningen, om man så vill. Så den biten faller bort. Promenerandet väntar jag med till senare, när det inte är fullt så varmt. Samtidigt kan man ju inte sitta och lira FIFA när det är så här vackert väder, det går bara inte för sig.
Det är ungefär när jag kommer fram till dessa slutsatser som nästa insikt föds: Om inte nån satans ödehjärna gått och stulit Brego för ett par veckor sen så hade jag haft ett fordon som kunde ta mig till en strand nånstans. Där hade jag kunnat sola, läst tidningar (som jag hade köpt på vägen) och emellanåt tagit säsongens tredje, fjärde och femte dopp (det första och andra togs i helgen).
Istället sitter jag här och har inte den blekaste om vad jag ska ta mig till. För första gången är jag riktigt vilsen i Peking.
Alltså befinner jag mig i ett tillstånd där jag inte har en aning om vad jag ska göra. Man hade kunnat tro att det skulle vara jobb på gång. Men det verkar bli lugnt idag. Vanligtvis brukar jag då företa mig med lite av varje här hemma. Som disk, bäddning eller vad det nu må vara. Men eftersom vi var i Gurkstan i helgen finns ingen helgdisk att diska. Och eftersom det bara är jag som kommer att nyttja sängen till kvällningen - och jag anser hela idén med bäddade sängar vara kraftigt överskattad - så finns ingen större anledning att bädda.
När jag inte bäddar eller diskar brukar bokläsande, promenerande eller tv-spel stå på dagordningen. Bokläsandet inträdde, som jag antydde tidigare, i helgen nån slags koma. Eller baksmälla efter urladdningen i Millenniumtrilogiavslutningen, om man så vill. Så den biten faller bort. Promenerandet väntar jag med till senare, när det inte är fullt så varmt. Samtidigt kan man ju inte sitta och lira FIFA när det är så här vackert väder, det går bara inte för sig.
Det är ungefär när jag kommer fram till dessa slutsatser som nästa insikt föds: Om inte nån satans ödehjärna gått och stulit Brego för ett par veckor sen så hade jag haft ett fordon som kunde ta mig till en strand nånstans. Där hade jag kunnat sola, läst tidningar (som jag hade köpt på vägen) och emellanåt tagit säsongens tredje, fjärde och femte dopp (det första och andra togs i helgen).
Istället sitter jag här och har inte den blekaste om vad jag ska ta mig till. För första gången är jag riktigt vilsen i Peking.
Kommentarer
Trackback