A walk to remember

Trodde någon skämtade med mig aprillo redan i mars. Det fanns ju inte en enda vettig, eller ens ovettig, skivaffär i hela stan. Så jag gav upp och begav mig hemåt med obotad Jamie T- och Miss Li-klåda.

Då visade det sig att det finns en inte alls långt från min lokala pub. Ett tack och ett bock senare var jag ägare till Miss Lis Late night heartbroken blues. Det är ruskigt bra grejer, det. Och jag vet att jag nu, med tanke på ivranden för Mando, Sockertopparna och nu Miss Li, kan verka vara något av en lokalpatriot. Det är i och för sig sant, men poängen är inte att de är från Borlänge. Poängen är istället att dessa artister är förjäkla bra. Detta gäller förresten också för nästa storhet från hemstaden, Kiss and Tell, som jag länkar till här till höger. Se upp för dem, de blir bara bättre och bättre för varje dag.

Jamie T-suget består dock även efter att jag hittade skivaffären. Prislappen hade lite för höga siffror på sig.

Annars var jag helt övertygad om att det lilla molnet ovanför Norrköping berodde på att det kallas industristad. Nu vet jag bättre. Det är nämligen cigarettrök som ligger över stan. Det röks överallt här. Som en jämförelse kan sägas att jag stötte på två rökare under hela min tid i Sälen. I Norrköping finns lika många i varje trappuppgång.

Har jag också promenerat på gatan där Marcus Birro bor. Let the stalking begin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback