Frustration super highway
Det börjar bli tjatigt nu. Är det inte Stockholm så är det strömavbrott. Eller nekad uppkoppling. Eller servrar och slikt som ter sig som den värsta grekiska för en annan. Idag vet jag inte vad det var, men jag har då inte fått komma åt this beautiful thing called nätet iallafall. Trots att alla blinkande mätare och ikoner visar att jodå, jag har kontakt med nåt nätverk, så låter fanskapet mig inte komma åt denna sida, eller nån annan heller för den delen.
Det typiska i det hela är ju att jag numer har tid upp över öronen att fylla sidan med babbel. Och att bloggen fungerat precis som man vill på sistone, förutom att statistiken inte fungerar. Så for all I know kan jag sitta och prata rakt ut i luften. Men jag kan åtminstone göra det.
Det här inlägget, och ett par andra som skulle ha gjorts idag, skulle ha handlat om en helg i de udda människornas tecken, om helt sanslöst vackra vårdagar och en bekännelsesideinnehavare som sjunker allt djupare in i en stadig hemmafruroll. Men det finns inte tid för såna resonemang nu, här ska läsas ikapp allt som missats på annat håll. På återskrivande, således.
Det typiska i det hela är ju att jag numer har tid upp över öronen att fylla sidan med babbel. Och att bloggen fungerat precis som man vill på sistone, förutom att statistiken inte fungerar. Så for all I know kan jag sitta och prata rakt ut i luften. Men jag kan åtminstone göra det.
Det här inlägget, och ett par andra som skulle ha gjorts idag, skulle ha handlat om en helg i de udda människornas tecken, om helt sanslöst vackra vårdagar och en bekännelsesideinnehavare som sjunker allt djupare in i en stadig hemmafruroll. Men det finns inte tid för såna resonemang nu, här ska läsas ikapp allt som missats på annat håll. På återskrivande, således.
Kommentarer
Trackback