Goddag Peking, mitt namn är Sporre
På första promenaden all by myself i Peking hinner många saker slå mig. Eftersom jag inte vill tråka ut någon alldeles för mycket blir bara det väsentligaste redogört för. Övrigt kanske dyker upp senare. Eller så faller det i glömska. Det är till och med högst troligt att det faller i glömska.
Iallafall mötte jag min spegelbild vid Strömmen. Klädd i huvtröja, jacka i kavajstuk, huvan hängande över kragen, jeans som är såå 2006. Kortklippt, lagom lång, lagom ålder. Han hade till och med bruna sneakers, for crying out loud. Det var lite läskigt. Undrar om han tyckte det också.
Han måste hur som helst känt sig lika lost som en annan. För förutom skribenter mellan jobb och deras lookalikes är det bara tjejer, kvinnor och damer som är ute och rör sig i de krokarna vid den tidiga timmen. Tjejer, kvinnor och damer som inte riktigt bestämt sig för om de tränar eller ska på fest, om man ser till kläder kombinerat med smink. Ser man bara till hur gången ter sig är det utan tvivel träning som gäller.
Den mest övertygande reflektionen är ändå att det är en fin stad jag hamnat i. Så det blir med allra största säkerhet bra, detta.
Iallafall mötte jag min spegelbild vid Strömmen. Klädd i huvtröja, jacka i kavajstuk, huvan hängande över kragen, jeans som är såå 2006. Kortklippt, lagom lång, lagom ålder. Han hade till och med bruna sneakers, for crying out loud. Det var lite läskigt. Undrar om han tyckte det också.
Han måste hur som helst känt sig lika lost som en annan. För förutom skribenter mellan jobb och deras lookalikes är det bara tjejer, kvinnor och damer som är ute och rör sig i de krokarna vid den tidiga timmen. Tjejer, kvinnor och damer som inte riktigt bestämt sig för om de tränar eller ska på fest, om man ser till kläder kombinerat med smink. Ser man bara till hur gången ter sig är det utan tvivel träning som gäller.
Den mest övertygande reflektionen är ändå att det är en fin stad jag hamnat i. Så det blir med allra största säkerhet bra, detta.
Kommentarer
Trackback