What to say?

Och jag som trodde att husgudar stod över oss vanliga människors krämpor. Läsande sånt här, och de inlägg som gjorts tidigare, försöker jag komma på bra och uppmuntrande saker att säga. Men allt känns bara futtigt i sammanhanget. Så det enda vettiga jag kan säga är att jag hoppas att han hittar ett sätt att må bättre.

Det är honom väl unnt, som man säger hemmavid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback