Den ändliga vandringen

Jo, jag visste att de skulle komma. Elektrikerna som skulle förpassa vår lägenhet till 2000-talet. Men att de skulle komma fem över åtta imorse, och därtill vara ledda av världens längsta människa, det var jag inte beredd på. Eftersom min närvaro inte var alltför önskvärd tog jag därför min tillflykt till ett lysande litet frukostställe bortåt polishuset till. Under frukosten inmundigades inte bara mat, utan också Trumslagarpojkens senaste litterära alster. Det ser fortsatt mycket lovande ut, det där.

Elreparationen skulle ta hela förmiddagen, så istället för hemfärd blev det en liten sväng runt Strömmen. And I tell you, det är som en vandring i Bullerbyn eller Lönneberga nuförtiden. Lummiga träd, kvittrande fåglar, skinande sol gör att man väntar sig barfotabarn i varenda krök.

Men en sak skiljer sig skarpt från Lindgrenska vyer. Barnvagnarna. Jisses, så många barnvagnar här är. Runt hela Strömmen går flockar av barnvagnsskjutande människor. Visste jag inte bättre skulle jag trott att Peking nu börjar ta sitt smeknamn på alldeles för stort allvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback