Ur spår är tiden

Att åka tåg kan vara förtvivlan. Förtvivlan över konstant barngråt. Förtvivlan över gubbars (det är alltid gubbar) hö-höanden. Förtvivlan över fjortisars (det är inte alltid fjortisar) högljudda prat i mobilen. Förtvivlan över att - efter att ha upplevt tre timmar av konstant barngråt, gubbars hö-höanden och fjortisars högljudda prat i mobilen - få höra att tåget jag sitter på missat det anslutande tåget med fyra minuter.

Fyra jävla minuter.

Fyra jävla minuter som kostade två jävla timmar. Och en stackars nybliven sexåring får fortsätta att vänta på morbrors present.

Inget ont som inte har en gnutta gott med sig, dock. Fick en väntansbroder, som visade sig vara en av grundarna av ett nygammalt sportklädesmärke, bredvid mig på bänken. Jag ska inte göra reklam. Men loggan är ett stort kattdjur, och märket heter som Baloos polare som inte heter Mowgli.

Han, grundarn alltså, upplyste mig under det trevliga samtalet om att Sala inte alls är så raktigenom vackert som det är kring stationen. Min egen reflektion av Sala är att lillebrorskomplexet till Upp-varianten av stan återspeglas i busstrafiken. Var och varannan buss går dit. Speciellt är det 848:an som trafikerar sträckan. Så om nån fastnar i Sala och vill till Uppsala behöver denne inte vara orolig.

Däremot är frekvensen på kommunikation med Dalarna under all kritik. Det går fan inte ens att ringa.

Kommentarer
Postat av: Bogey

Jag förstår att du åkt den beryktade tåglinjen Norrköping - Sala. En gång blev det taxi hem för mig då vi missade sista anslutningen till Dalarna.
Den betalade SJ.

2007-05-10 @ 22:18:04
Postat av: Perra

Synd att du inte visste att dets erveras goda delikata tradarmackor på restaurang skitiga duken vid rondellen i Sala eller smarriga burgare på hojfiket MånsOls strax norr om stan! Men nu vet du till nästa gång.....

2007-05-10 @ 23:12:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback