Confessions of a slightly degenerated mind

SVT har under morgonen, i sann public service-anda, haft ett inslag om vad facebook egentligen är för något. Tackar gör mängder av pensionärer - som är jätteglada över att slippa fråga sina barnbarn som bara tycker att de är mossiga - och jag. Men jag hade missuppfattat den där hypen. Jag trodde att det handlade om ett sätt att bygga nätverk och lära känna människor som på ett eller annat sätt kan vara nyttiga att känna, när det i själva verket rör sig om ett veritabelt vuxen-Lunar. Jag är således skeptisk.

Annars är jag gräsänkling igen, fram till imorgon kväll. Därför ska det passas på att ordentligt lyssna in sig på både Sensommarmixen och Love will turn you around. Mr Spoon är på mig för jämnan och vill att jag ska kläcka nån favorit, förutom Jamie T och The Raconteurs. Ska jag hälla ur mig nåt hittills så får det bli Cocorosies dårskapsvackra "Japan" eller "Gadje Sirba" av A Hawk And A Hacksaw, som låter som något taget rakt ur en film av Kusturica.

För övrigt vill jag påstå att Mörker, ta min hand är den ruskigaste Lehaneberättelsen hittills. Den kryper verkligen under skinnet på en, och är så enormt bra berättad. Läs den, om ni vågar. Om inte annat för att läsa den första av Lehanes böcker som är helt renons på skrockande.