Confessions of a slightly degenerated mind

Att man börjar bli en aning lättirriterad, ur balans och allmänt skitjobbig har sina randiga skäl och orsaker. Det första stavas musikdöden, som jag varit inne på tidigare (nej, tummen är inte bortplacerad, så jag har inte skaffat någon spelare än). Orsak nummer två är ett fenomen som drabbat mig de senaste veckorna, och kanske är lite värre än tystnaden i öronen.

Jag har ingenting att läsa. Och har så inte haft sedan ett par veckor. Eftersom många sanningar kommer med modifikationer gör även denna det; jag har ingenting att läsa på resande fot. I hemmets härd väntar en filmbibel på ett par tusen sidor, en Hasse & Tage-biografi i storlek som en större platt-tv och en stor, stor utgåva av Extremely loud & incredibly close av Jonathan Safran Foer. Jag är bra sugen på dem alla, och de ska läsas med den äran, men det är inget man vecklar fram på tåget.

Men nu klarar jag inte att bara lösa korsord när jag åker hem imorgon (eller när jag åker ber igen på söndag). Något måste köpas, och jag funderar på om det ska bli Revolvermannen av Stephen King eller Mons Kallentofts Midvinterblod. Båda är ju inledningar på trilogier, så i vilket fall garanterar det mer läsning. Men jag kan inte bestämma mig. Vad tycker ni, vilken ska jag välja? Eller finns det något annat (förutom Kapuscinski, thank you Mr Spoon) som jag borde förtära? Eller ska jag bara vänta i min litterära ensamhet tills bokrean börjar?