Dagens plagg: Kulturkofta
Utlämnad är en komplicerad film att tycka till om. Å ena sidan är det en intressant kommentar om Allsmäktighetens Förenta Stater och deras ensamrätt på alla människoliv som kan tänkas vara aldrig så lite terrorister. Å andra sidan smakar det lite illa efteråt, när man betänker att familjen som drabbas ändå måste ha en del blont amerikanskt i sig. Jag tänker nog ändå rekommendera er att se den, och berätta gärna vad ni tyckte.
Flickan som lekte med elden är inte alls lika komplicerad, helt enkelt på grund av att den inte är särskilt bra. Hoppig och ryckig, har man inte läst böckerna skulle man inte förstått mycket av första timmen. Det märks med all oönskvärd tydlighet att budgeten är bra mycket mindre än till första filmen, och att regissören är utbytt. Till skillnad från första är det här en typisk svensk film. Tyvärr.
Den är i alla fulla fall inte på något sätt lika spännande som drabbningen på Old Trafford igår. Sista kvarten såg jag, vilket var ganska precis vad mitt hjärta tålde. Besöket från Stockholm tittade konstigt på mig, men jag tror jag ändå har några vettpoäng kvar.
Annars har det här ju blivit något av en kulturblogg på senaste, har jag märkt, och det är faktiskt inte på flit. Det har bara blivit så, även om det var en tanke när jag comebackade att inte vara lika personlig this time around. Men när suget slår in kanske det blir en berättelse ur verkliga livet.
Dagens låt får bli "Sail beyond doubt", Sugarplum Fairy.
Ett par filmtips
Nåväl, det har setts film på senaste, vill jag lova. Slumdog Millionaire, Milk, Män som hatar kvinnor och Jakten på lycka för att nämna några. Låt oss börja med den sistnämnda, för att jobba oss uppåt kvalitetsmässigt. Den känns som amerikansk variant på Livet är underbart, utspelad i 80-talets San Fransisco, med dåvarande finanskris och allt. Men Jakten på lycka saknar allt som är fantastiskt med den italienska förlagan, och är i slutändan en bagatell som man både kan ha och vara utan.
Stieg Larsson-filmatiseringen däremot var en positiv överraskning, en av de bästa adaptioner jag sett på länge och dessutom kanske den bästa svenska spänningsfilmen någonsin (en miljard Beck-filmer inkluderat). det kanske säger mest om min generella syn på svensk film, men så är det.
Milk bjuder en gripande och intressant historia, och är klart sevärd, men Sean Penns Oscar var väl att ta i. Film-Tobbe brukar poängtera Penns förkärlek till gråtscener, och det blir ytterligare vatten på den kvarnen kan man väl säga.
Slumdog Milionaire å sin sida är precis så bra som alla säger. Snyggt filmad, otroligt berättad och välspelad. Se den, för höge farao, om ni inte sett den.
På bokfronten rekommenderas Peter James Levande begravd, ohyggligt spännande. Ska bli intressant att upptäcka vidare verk.
Dagens låt är "You got nothing on me", Mando Diao.