Ett litet steg...
Var vi alltså till Egypten, H.K.H. och jag. En vecka med ett snitt på 32 grader, skulle jag tippa. Dessutom en tripp till de enastående mäktiga pyramiderna och en simtur med delfiner. På förstnämnda resa tappade jag andan, på sistnämnda började jag sånär gråta - att se dessa djur i vilt tillstånd har varit en dröm i många, många år.
Nu ses det framemot andra, lite mer långvariga resor. Sporre, antistockholmaren himself, gör nollåtta av sig om ungefär en månad. Och det känns kanon. Hufvudstaden är härmed vederbörligen varnad.
Litteratur blev det förstås på semestern. Infiltratören av Lasse Wierup rekommenderas varmt, jag tyckte till och med den var vassare än Svensk Maffia. Om inte annat är den ännu ett bevis för att stora delar av vårt rättssystem är ruttet.
Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn var en småputtrig bekräftelse av många saker som jag länge trott och ansett om snällhet kontra dumhet i livet. Och Tom Rob Smiths debut Barn 44 var kittlande spänning och annorlunda upplägg rakt igenom. Den ska ni bara läsa, kära vänner.
Nu har jag greppat tag i Tage Danielssons Paket, innehållande en rad av hans alster samlat i en pärm. Först ut är - som tur är för undertecknade kronolognörd - Bok. Hittills enormt underhållande, det kan icke råda något som helst tvivel om att karln avr ett genuint geni.
Dagens låt: "Space oddity", David Bowie.
Leavin' on a jetplane
Då avslutar vi tävlingen då. Ingen vinnare kan dock utses, ty ingen (frånsett Film-Tobbe, och han har redan så mycket) verkade hitta undertecknad i förra inläggets länk. För er som fortfarande letar kan jag avslöja att jag är den ende i inslaget som har huvudbonad inomhus.
Men det finns trevligare saker att rapportera om. Som att en annan om ganska precis tjugofyra timmar tar plats på ett aeroplan och flyger iväg. Bort kyla och stress, bort allt. Fram sol och snorkling, fram avkoppling.
På sportfronten något nytt, det här är något jag har önskat länge. Joe Cole i den finaste av röda tröjor, det skulle smaka fågel det. Och nej, Perra Nicholson, jag har ingen aning om i vilket lag han startade sin karriär. Som tur är för honom kommer han till bättre ställen, vad det verkar.
Dagens låt: "The Scientist", Coldplay.
Televiserad
Lite apropå senaste inlägget gjorde yours truly ett snabbt inhopp som statist i ett väldigt fint nyhetsinslag från arbetsplatsen. Jag har funderat länge på huruvida jag ska dela med mig av detta till allmänheten eller ej, men okej då. Här hittar ni det. Och det handlar mer om att skapa förståelse för vår situation än om att visa upp min nuna i onödan.
För er läsare som inte känner igen nämnda nuna får ni gärna roa er med gissningstävling om vem som är undertecknad. Mycket nöje.
När jag går hem om några timmar är det bara sju dagar kvar till värmen och - ännu viktigare - sällskapet.
"She's electric" med Oasis poppade upp i skallen sist jag var i huvudstaden. Där har den fastnat, så den får bli dagens låt. Att det är andra raka Oasislåten är en ren slump, även om de gamla husgudarna har minst en låt för varje dag på året.