Dalarna kontrar

"Jag har supit mäj plakat och lusteligen full,
jag är fromsint och gladlynt och trygg,
omkring mäj susar skogen sitt eviga lull-lull -
och jag ser änglar, där jag ligger på rygg."

Det är när man läser Anderssonskans Dan man inte längre är avis på värmlänningar. Ändå är det här långtifrån det bästa karln har skrivit. Men det är en av få rader som jag törs befläcka med att skriva här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback