Thank heaven for little friends
Fick jag alltså beskedet att jag inte kommer vara kvar i Sälen längre än till sista februari. It's your loss, sa jag inte utan gick istället runt i vakuum hela dagen. Som fint vispad grädde på pulvermoset strejkade bilen när jag skulle åka hem och dränka mina sorger i juice.
En sån himla tur att man har vänner. Taalae ringde och frågade hur jag mådde. Han är en pärla, helt enkelt. Mange, världens bästa ekonomichef, hjälpte till med min bil och lät mig sen låna hans. Fröken Ahl, underbara fröken Ahl, fick mig på bättre humör med ett alltid lika trevligt telefonsamtal. Och så mama und papa. Öppna armar från Borlänge har aldrig känts närmare. In the words of Supergrass: "I miss my mummy and I miss my daddy". Till sist kom Janson förbi och gav sitt stöd, trots att det inte gick hockey på tv. Så jag la mig ändå med ett relativt lätt sinne igår.
Synd bara att det är en ny dag idag.
Å andra sidan är det en dag närmare Anna med stort A och Mr Spoons ankomst. Då jäklar blir det Monkey Ball, filmciterande och sedvanlig mobbning av undertecknad. Underbart. På menyn: kycklingenchilladas (eller tvåchilladas, Annas anm.), vin och sallad. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Och inte nödvädigtvis vin för mig.