Semesteravrundning med film
Jo, så här är det: Imorgon, när vi vår kosa åter styr mot Peking, så kommer vi att vara tre. Eller ja, noga räknat är vi fem eftersom Mama und Papa i all vänlighet ska skjutsa ner oss. Men vi är tre som ska stanna. Fröken Ahl, undertecknad och en fyrbent kolsvart herre vid namn Chaplin utgör från och med morgondagen hela hushållet.
Annars är jag väldigt glad, nöjd och stolt över att kunna säga att nästan varenda punkt på semesterönskelistan blivit avbockad. Det är inte illa pinkat på mindre än två veckor, om jag får säga det själv. Och det får jag, det är ju min sida.
Sista delen att sätta "check" efter blev filmdejten med Film-Tobbe. Det vore ju synd och skam om man inte tog sig iväg och såg Simpsons med åtminstone en av dem som man upptäckte serien med. Och fimen var helt okej, varken mer eller mindre. Ett par gapskratt, lite fnitter, ganska många leenden och ett fåtal gäspningar när historien blev lite utdragen. Men den är ett givet besök för alla Simpsons-nördar därute.
Vad som däremot inte borde vara givet för någon är filmen jag såg igår kväll. Företaget Lovefilm har, i maskopi med min käre örebroare Taallae, givit mig ett treveckors gratisabonnemang på film. Fyra filmer skulle jag få hyra helt utan kostnad. Vad de glömde att säga var att de "snällt" nog utsåg två filmer på en gång. Den ena, After the sunset, har jag sett förut och svurit åt. Den andra var Oliver Stones Alexander, som jag således nu sett och svurit åt. Prat, prat, liiite handling och så mer prat i nästan tre timmar makes Staffan a dull boy.
Nästa gång vi hörs sitter jag alltså i Norrköping igen. Troligtvis aningen mer klöst än för närvarande.
Annars är jag väldigt glad, nöjd och stolt över att kunna säga att nästan varenda punkt på semesterönskelistan blivit avbockad. Det är inte illa pinkat på mindre än två veckor, om jag får säga det själv. Och det får jag, det är ju min sida.
Sista delen att sätta "check" efter blev filmdejten med Film-Tobbe. Det vore ju synd och skam om man inte tog sig iväg och såg Simpsons med åtminstone en av dem som man upptäckte serien med. Och fimen var helt okej, varken mer eller mindre. Ett par gapskratt, lite fnitter, ganska många leenden och ett fåtal gäspningar när historien blev lite utdragen. Men den är ett givet besök för alla Simpsons-nördar därute.
Vad som däremot inte borde vara givet för någon är filmen jag såg igår kväll. Företaget Lovefilm har, i maskopi med min käre örebroare Taallae, givit mig ett treveckors gratisabonnemang på film. Fyra filmer skulle jag få hyra helt utan kostnad. Vad de glömde att säga var att de "snällt" nog utsåg två filmer på en gång. Den ena, After the sunset, har jag sett förut och svurit åt. Den andra var Oliver Stones Alexander, som jag således nu sett och svurit åt. Prat, prat, liiite handling och så mer prat i nästan tre timmar makes Staffan a dull boy.
Nästa gång vi hörs sitter jag alltså i Norrköping igen. Troligtvis aningen mer klöst än för närvarande.
Kommentarer
Trackback