Ett meddelande
På grund av flytt och eventuella svårigheter med uppkoppling under närmaste veckan kommer denna sida inte att uppdateras som sig bör. Känsliga läsare bes härmed å det väldigaste om ursäkt och gott tålamod.
Next stop
För tredje, räkna dem, tredje hösten i rad ska det flyttas. Den här gången nöjer jag mig dock med att flytta inomstädes. Tidigare har det varit ett 20 mil minimum, men nu handlar det om ett par kvarter. Och om jag får säga det själv börjar jag bli rätt hyfsad på att packa.
Kom på mig själv häromsistens med att kalla Taallae för nomad. Han flyttar ju som ingen ann, påstod jag. Jo, ungefär som en ann, påstår jag nu. Men han innehar ännu distansrekordet, och om Gud vill och skorna håller så behåller han det ett tag.
Många klena filmtittningar på slutet annars. Jag kan händelsevis avslöja att ni inte behöver bemöda er att se varken Nördskolan eller The Best Man. Blades of Glory (japp, en del Jon Heder har det blitt, men inget slår än så länge Napoleon Dynamite) däremot hade sina poänger, även om den är långtifrån det roligaste som skådats.
Kom på mig själv häromsistens med att kalla Taallae för nomad. Han flyttar ju som ingen ann, påstod jag. Jo, ungefär som en ann, påstår jag nu. Men han innehar ännu distansrekordet, och om Gud vill och skorna håller så behåller han det ett tag.
Många klena filmtittningar på slutet annars. Jag kan händelsevis avslöja att ni inte behöver bemöda er att se varken Nördskolan eller The Best Man. Blades of Glory (japp, en del Jon Heder har det blitt, men inget slår än så länge Napoleon Dynamite) däremot hade sina poänger, även om den är långtifrån det roligaste som skådats.
I pity the fool
TV:n självdog igår. Åtminstone känns det så när man, van med att kunna se en massa friidrott och slikt om morgnarna, kommer upp och är tvungen att se på Get over it istället. En av alla miljarder tonårskomedier som är precis lika varandra. Och av någon anledning såg jag hela, i väntan på något som skulle särskilja den från mängden. Men icke.
Flängandet från semestern har förresten inte upphört, ledighetens ändande till trots. Igår kom jag, för sjuhundrafemtioelfte gången i ordningen, tillbaka från Gondor till Peking. Och om en och en halv vecka åker jag igen. Tokfan är bara förnamnet.
Men resorna har, bland mycket annat, givit mig något att tipsa er om. En serie som snart drar igång på en betalkanal nära dig är väldigt väl värd att se. Generation kill heter den, och handlar om jänkarnas senaste intåg i Irak. Snygg, smart, välspelad historia.
Flängandet från semestern har förresten inte upphört, ledighetens ändande till trots. Igår kom jag, för sjuhundrafemtioelfte gången i ordningen, tillbaka från Gondor till Peking. Och om en och en halv vecka åker jag igen. Tokfan är bara förnamnet.
Men resorna har, bland mycket annat, givit mig något att tipsa er om. En serie som snart drar igång på en betalkanal nära dig är väldigt väl värd att se. Generation kill heter den, och handlar om jänkarnas senaste intåg i Irak. Snygg, smart, välspelad historia.
Seiern är naboens
Så här på tisdagseftermiddagen börjar det sitta fint med lite tröst. Ribborna ligger inte kvar, häckarna är i vägen och inget OS-guld finns i sikte. Då kan vi väl ära grannlandet, som för övrigt ligger lååångt före oss i medaljligan. Efter Susanne Sundför leverar Norge Ida Maria. Inte lika finstämt, men gladmusik vill jag lova.
För er radiolyssnare kanske det inte alls någon nyhet, vad vet jag, men jag har precis upptäckt henne. Och här kan andra förtappade själar göra det också. Kanske inte favoritlåten, men ett trevligt spår.
För er radiolyssnare kanske det inte alls någon nyhet, vad vet jag, men jag har precis upptäckt henne. Och här kan andra förtappade själar göra det också. Kanske inte favoritlåten, men ett trevligt spår.
Galopperande svada
Hästhandlare Holmgren hade tagit på sig sin finaste skjorta, finaste slipsen och finaste kavajen och matchat med ett par hästhandlarjeans. Han hade putsat tänderna med vaselin för att få det där speciella hästhandlarleendet så glansigt som möjligt, och för att få hästhandlarsvenskan så snabb som möjligt.
Det var bara det att ingen skulle få se hästhandlare Holmgren i bild, han skulle ju bara kommentera en match, gubevars. När detta gick upp för honom tänkte han "Ah, well, jag försöker väl att fylla rutan med min person verbalt istället då". Och det gjorde han. Kanske inte just med sin person, men dock med en fantastisk svada av absolut nonsens med krydda av felaktigheter, utspottade som sutte han på dass.
En vacker, vacker dag ska jag berätta om de kommentatorer som jag tycker gör ett bra jobb. Det blir ett litet men naggande gott inlägg.
Det var bara det att ingen skulle få se hästhandlare Holmgren i bild, han skulle ju bara kommentera en match, gubevars. När detta gick upp för honom tänkte han "Ah, well, jag försöker väl att fylla rutan med min person verbalt istället då". Och det gjorde han. Kanske inte just med sin person, men dock med en fantastisk svada av absolut nonsens med krydda av felaktigheter, utspottade som sutte han på dass.
En vacker, vacker dag ska jag berätta om de kommentatorer som jag tycker gör ett bra jobb. Det blir ett litet men naggande gott inlägg.
Att kolla på Peking i Peking
Kjell Bergqvist sa det ganska bra som Gunvald Larsson en gång i världen:
"Är det inte det ena så är det andra, sa flickan som blödde näsblod."
Är det inte arbete så är det att ligga i soffan, däckad av att försöka bekämpa bakterierna som huserar i kroppen. Som tur är finns OS, så att man avslappnat kan ligga och kika lite. För det kan väl aldrig vara så att jag sitter som på nålar och nervösar mig för tennisdubbel, damfotboll och rodd? Det får i och för sig vara hur det vill med den saken, idag tjuvstartar Premier League. Och imorgon drar det igång på riktigt.
För övrigt måste jag be om ursäkt för rubriken. Men den var oundviklig.
"Är det inte det ena så är det andra, sa flickan som blödde näsblod."
Är det inte arbete så är det att ligga i soffan, däckad av att försöka bekämpa bakterierna som huserar i kroppen. Som tur är finns OS, så att man avslappnat kan ligga och kika lite. För det kan väl aldrig vara så att jag sitter som på nålar och nervösar mig för tennisdubbel, damfotboll och rodd? Det får i och för sig vara hur det vill med den saken, idag tjuvstartar Premier League. Och imorgon drar det igång på riktigt.
För övrigt måste jag be om ursäkt för rubriken. Men den var oundviklig.
En morgon är aldrig så mycket en morgon som på en måndag
Ah, den måndagen. Äntligen kom den, och svepte bort all ledighet. Bort sovmorgnar, bort glada vänners lag, bort allt. Fram arbetes och anletes svett, röda ögon och stressmage. Mumsigt fullibibblan, oh happy day.
Äntligen slipper man fundera på vad man ska göra med all tid. Nu vet man: sova, äta, arbeta, äta, icke-blogga, borsta tänderna, sova. Emellanåt dyker det in OS-stund i dessa dagar.
Men. Jag. Är. Inte. Bitter.
Alls.
Äntligen slipper man fundera på vad man ska göra med all tid. Nu vet man: sova, äta, arbeta, äta, icke-blogga, borsta tänderna, sova. Emellanåt dyker det in OS-stund i dessa dagar.
Men. Jag. Är. Inte. Bitter.
Alls.
Blågul sommar
Blanda det goda med det onda och det blir svenskt lagom. Eller så blandar det svenska goda med ännu mer svenskt gott och det blir helt jäkla suveränt. Iallafall semestermässigt.
Trogna läsare av denna sida har kanske noterat ett visst horn i sidan till vår huvudstad. Det är ju faktiskt så att jag får ett litet, litet magsår när jag rullar in mot Centralen och ser stress i kvadrat. Och jag har, fram till för två veckor sen, aldrig sett något särskilt sympatiskt med staden annars heller.
Men man är ju inte bättre än att man kan sämra sig. Trumslagarpojken visade runt Film-Tobbe och undertecknad med van hand, och skapade en finare bild av stan.
Efter det har jag hunnit se Peking (märkligt lite OS-förberedelser här) en sväng innan de djupa skogarna kallade. Och I tell you, de djupa skogarna får en utvilad på riktigt. Till och med efter att ett par vänliga själar ställer till med bröllopssurpris (ni vet vilka ni är och ni vet att ni härmed är gratulerade ännu en gång).
Nu ska jag fånga resten av semestern och krama de sista dropparna ur den.
Trogna läsare av denna sida har kanske noterat ett visst horn i sidan till vår huvudstad. Det är ju faktiskt så att jag får ett litet, litet magsår när jag rullar in mot Centralen och ser stress i kvadrat. Och jag har, fram till för två veckor sen, aldrig sett något särskilt sympatiskt med staden annars heller.
Men man är ju inte bättre än att man kan sämra sig. Trumslagarpojken visade runt Film-Tobbe och undertecknad med van hand, och skapade en finare bild av stan.
Efter det har jag hunnit se Peking (märkligt lite OS-förberedelser här) en sväng innan de djupa skogarna kallade. Och I tell you, de djupa skogarna får en utvilad på riktigt. Till och med efter att ett par vänliga själar ställer till med bröllopssurpris (ni vet vilka ni är och ni vet att ni härmed är gratulerade ännu en gång).
Nu ska jag fånga resten av semestern och krama de sista dropparna ur den.