Året i ordbilder
Denna bloggs första årsslut firades med en årslista för att presentera undertecknad. Andra, tillika förra, året gjordes den av ren och skär pratlust. Och till i år har den blivit tradition. Men märk väl att det fortfarande inte handlar om mainstream.
Här är således 2008 års...
... svårsläpptaste läsning: Ett land i gryningen, Dennis Lehane. Som jag sa bara för ett litet tag sen: Jävlaranamma. Konkurrensen kom närmast från en rätt gammal, men för mig ny, bok; Kapuscinskis Fotbollskriget.
... dubbel: Manchester United. Champions League och Premier League samma säsong. Det var nio år sedan sist, och dear lord så skönt det var att knäppa Chelsea på näsan en gång för alla.
... blötaste båtfärd: Turning mellan Helsingborg och Helsingör en dag i slutet av Februari. Blött ute, blött inne.
... största besvikelse: OS i Peking. Jag vet, det var en fest och och mästerskapen sken och folk var fina och det slogs rekord och blablabla. Men jag rycktes aldrig riktigt med.
... bästa skiva: Ja, vilken ska man välja? Fortress around my heart, Ida Maria, Echoes, silence, patience & grace, Foo Fighters, More modern short stories, Hello Saferide, The wild one, Sugarplum Fairy, Rockferry, Duffy... Und so weiter, und so weiter. Det har vimlat av dem i år. Priset får nog ändå gå till Amy MacDonald och albumet This is the life. Fenomenalt helt igenom, vilket i princip stämmer in på alla uppradade. Men antalet spelade timmar fäller avgörandet.
... filmupplevelse: No country for old men. Och här är konkurrensen inte alls lika benhård. There will be blood är nog närmast.
... uteblivna köp: Den infernaliska bilen. Har gått och grunnat i ett halvår men inte lyckats få tummen ur. Verkar i slutändan vara en smart strategi rent ekonomiskt.
... låt: Samma problem som med albumen. Men om vi bortser från de många, många fina låtar som finns däruppe så sticker ett par stycken ut. "The vowels, Pt. 2" med Why? och "These old shoes" med Deer Tick (båda presenterade av kära örebroare) är främst, och vinnaren blir den senare. Den är helt enkelt underbar.
... roligaste känslocomeback: Plötsligt var det himla skoj att fota igen. Det var tio år sen sist.
... välförtjäntaste utmärkelse: Bragdguldet till Jonas Jacobsson.
... mest lysande fest: Överraskningsfesten för en 25-årig dalmas. Hela rövarbandet samlat under ett och samma tak, det har aldrig hänt förr. Men fantastiskt lyckat blev det.
... livespelning: Tja, fan vet. Det var längesen jag sett så lite som i år.
... mest försenade: Min entré till Sopranos-världen. Men den var ju väl värd sin väntan.
... citat: "Jag frågade vad han ville ha i julklapp, men han hade inte bestämt sig." Magnus Wernblom, på en journalists fråga om vad han i stridens hetta sagt till en domare.
Med detta sagt, go' vänner, önskar jag er ett Gott Nytt År och att vi ses på the flip side.
Julhälsningen
Så ska det vara, för så är det alltid. För en julfascist som underteknad är det således ett hårt, hårt slag att vara tvungen att arbeta denna kväll - för att inte tala om imorgon bitti.
Trots allt detta: Det är förbaskat skönt att det är den helg det är. Och jag önskar varenda läsare en fantastisk jul.
Dagens låt: "O Helga Natt" framförd av Jussi Björling.
Mer jul, ge mig
Det gick vägen, men det var knappt. I stressen ordnade jag mig själv en tidig julklapp. Timo Räisänens samlade covers, som går under namnet ...and then there was Timo. Hittills ganska trivsam.
Man skulle alltså kunna tro att jag är i vintriga Dalarna. Men, så är inte fallet. Jag har två nattpass kvar att avverka i Peking innan skinka, Kalle, prinskorv, Karl-Bertil, laxpaté (aktarej, va gott det är med mammas laxpaté) och tomtar tar över showen.
Som jag antydde var det alltså vinter där jag var i förmiddags. När jag för en knapp timme sen rullade in i Peking såg jag en golfspelare som slog ut på hål 14. Ge mig en ordbok så ska jag förklara ordet kontrast.
Dagens låt - för att börja närma sig julkänslan - är The Pogues och Kirsty MacColl med "Fairytale of New York".
Vad är klockan?
Såg annnars det här häromdagen. Tyckte att det var småkul eftersom jag hade en lista, som liknar den i slutet av den länkade texten, på denna sida ett par dagar tidigare. Vill alltså bara påpeka att jag var först. Men det är icke desto mindre trevligt att se att vi hyfsat överens om mycket angående den delen av tv-historien. Måste vara för att vi båda är från rätt sida älven.
Ett land i gryningen är förresten utläst också. Jävlaranamma säger jag bara. Jävlaranamma. Mycket kommer att kännas futtigt ett tag framöver nu.
Dagens låt är Hello Saferides "Anna".
Toppar och dalar i filmens värld
Igår fortsatte jag mitt sökande efter en film att skriva upp som årets bästa när det blir nyårskrönika. Och nog hamnar The Dark Knight förbaskat nära. Väldigt oväntat (för att vara min smak) var den ruggigt bra. Lyckas skapa en tydlig stämning med små och smarta medel. Sen var det trevligt att se att Heath Ledger - frid över hans minne - inte försökte härma Jack Nicholson (åtminstone inte rakt igenom), utan gjorde sin tolkning av Jokern. Med inspiration från både här och där, tyckte jag mig se.
Här ikväll gav televisionen den underbara Kung Fu Hustle, som jag ansåg vara lysande att se om när jag landade framför efter en sjujäkla cykelfärd hem. Missade ni den beklagar jag å det väldigaste, och uppmanar er ännu väldigare att ta igen det vid nästa besök i videobutiken.
Svårt med dagens låt idag, känner jag. Men jag drar till med "Midnight Children", The Soundtrack of Our Lives. För ska man dra till med nåt så ska man dra till ordentligt.
Whateverthef**k
Till slut kunde jag inte hålla mig längre, utan knåpade ihop en lista på de jag svurit/svär/kommer att svära mest över. Gemensamt för dem alla är den enorma självgodheten. Större delen av dem är dessutom lömska, rövslickande, totalt genomelaka ormar. Andra tycker så synd om sig själva, när det i själva verket är de som är problemet. Och andra åter är helt enkelt dumma i huvudet. Så här rankar jag dem iallafall, men de är målfoto mellan de tre första.
1. Ralph Cifaretto
2. Livia Soprano
3. Richie Aprile
4. Mikey Palmice
5. Phil Leotardo
6. Janice Soprano
7. Anthony Soprano Jr.
8. Jackie Aprile Jr.
9. David Scatino
10. Dr. Elliot Kupferberg
Dagens låt är förstås "Woke up this morning", Alabama 3.
Kulturuppdatering
Efter många om och en hel del men kom så också Conn Igguldens andra del i serien om Djingis Khan ut i slutet av förra månaden. Den väntar snällt på sin tur medan åttahundra sidor i depressionens Boston avhandlas. Så, det blir till att växla från en skrockare till en annan vad det lider.
På musikfronten är det Hello Saferides enorma Modern short stories som snurrar friskt, fortfarande varvat med Amy MacDonald och Foo Fighters Echoes, Silence, Patience & Grace. Så melodier fattas mig inte.
Däremot är det fortsatt trögt på filmfronten - det tittas på uselt lite film nuförtiden. Jag funderar på att göra mig en promenad mot en av alla tusentals videouthyrare som finns här i stan och leta på något. Den andra filmen om Arn har jag till exempel inte sett, och eftersom jag såg den första och läst böckerna kanske det skulle vara idé. Annars ligger The Dark Knight väldigt bra till.
Dagens låt är "Overall", Hello Saferide.
Datera uppåt
Inte heller denna dag blir det någon uppdatering att skriva hem om. Vilket beror på en del sakerna som listas ovan.
Dagens låt är iallafall "Paint it black", The Rolling Stones.