Confessions of a slightly degenerated mind

Klandra inte en stackars blogginnehavare för ojämna uppdateringar. Om ni ändå måste, och det måste man ibland, ta då dennes försvarstal i beaktande. Åtminstone en stund.

Det var ju det där med motvinden. Den höll i sig hela arbetsveckan, och när de fem dagarna var över tog sjukdomen vid. Så mycket att jag knappt var vid medvetande när familjen tittade ner under helgen för att fika, äta och umgås. Där stod alltså bloggen mot två helt oemotståndliga konkurrenter.

Försvarstalet är därmed över. Nu till några uppsnappade saker från citatens outsinliga källa: tåget. Vi börjar med ett gäng grabbar (med betoning på grabb) som kom på den lysande idén att spela Yatzy och referera hela partiet för övriga resenärer. Tyvärr verkade knappt någon av dem ha spelat tidigare, varför denna dialog snart uppkom (tänk er den på trög, riktigt grötig och basröstad Malmöskånska):
"Två, tre, fyra, fem, sex! Haha, det måste vara det sämsta kastet någon någonsin gjort!"
"Öhh, vadå, det är ju stor stege."
(Det går ett par minuter innan:)
"Ett, två, tre, fyra, fem! Det måste iallafall vara det sämsta kastet någon någonsin gjort!"

Efter att ha lyckats koppla bort snillenas spekulerande lyckades jag överhöra ett par småpojkar, tillika bröder, i ungefär tre- och femårsåldern. De var igång med en sport som jag själv varit Kvarnsvedsmästare i. Nämligen den där det gäller att övertrumfa motståndaren ifråga om hur gammal man är, genom att helt enkelt säga en högre siffra än den andre kan. Storebror börjar:
"Du är noll och jag är sjuttiofem."
"Då är jag hundra!"
"Då är jag hundratusenfemtio."
"Men... så långt kan du ju inte räkna."
"Nä, men jag ljuger bara."

Till sist har det visat sig att jag har vapenbröder i mitt värnande om gamla (ganska töntiga och egentligen meningslösa) traditioner. Det var Ronny Olovsson som i en söndagsbilaga igår hade en bländande krönika som behandlade detta ämne. Jag stjäl hans avslutning, och gör den till min egen:

"Jag sneglar med tvekan mot tv:n där de ännu en gång envisas med att utbrista 'jag är en Festis' och vifta med en flaska. Alla vet att Festis är synonymt med en liten tetra med ett stanioltäckt hål där ett litet sugrör förs in för att komma åt en söt saft.

'Du är ingen Festis', väser jag."