Confessions of a slightly degenerated mind

Leksaker, diverse fotbollssmatcher, hemlängtan, arbete, vårväder, hemlängtan, djurparksbesök, middagsbjudningar, taskiga uppkopplingar, utebliven inspiration och hemlängtan. Se där, en lista på vad som kan hålla en plågsamt långt borta från en icke-blogg.

Som det antytts har det skaffats elektriska prylar en masse på slutet. Den som tagit mest tid från allt annat är svart, blank och gör sig bäst i högupplöst miljö. Detta skulle ha varit ett veckoslut vikt åt den, tack vare ett spel som ska vara det värsta av det värsta. Tyvärr var jag för sent ute, och får vänta ett tag till.

Istället skaffade jag den leksakens motgift, eller åtminstone efterbehandling. En sprojlans cykel, en sån där som kan ta en genom vad än naturen ställer mot en. Sittproblemen jag upplever just nu är enorma.

De flesta övriga punkter på den inledande listan talar egentligen för sig själva.

Men, som Nice Guy Eddie så finstämt förklarar i Reservoir Dogs, first things fuckin' last: Jag vill hem. Peking är vackert och trevligt och yadda-yadda, visst, men nu vill jag andas daladoft igen.