Confessions of a slightly degenerated mind

På frågan om jag är en jägare eller en samlare svarar jag: Sparare. Inte av pengar, dock, det är jag på tok för materialistisk för. Men det finns mycket annat att spara på.

Som ljud, ord, smaker. Och en hel drös med ofattbart sparade prylar. Såna där "det kan vara kul att ha nån gång" -prylar. Eller "jag kan inte göra mig av med den, det var ju en present" -prylar. Jag sparar dem. In absurdum.

De där mer sinnliga sparandena slog mig nyss. Jag var in på SJ:s hemsida och bokade mig en biljett till Dalarna och njöt inombords. Inte bara för just känslan av att snart vara hemma igen. Lika mycket handlar det om ljuden som jag indoktrinerat mig själv till att förknippa med hemresan.

Till exempel finns ett par Mando-låtar som jag bara tar till när det är dags för Dalafärd. "Till Havs" hör också till den kategorin. Dessa går igång nånstans mellan Säter och Borlänge, strax innan Romme. Där drar slår jag på "Sweet Ride", Borlängededikationen "Clean Town" och så Jussis ovan nämnda pärla. Ett par djupa andetag med blicken fast på landskapet utanför och jag är hög på endorfiner.

De andra sakerna jag sparar spar vi till en annan gång. Nu ska jag drömma mig hem.

Dagens låt är oundvikligen Amy MacDonalds "The Road to Home".