Sitter som på nålar
Skarpsynta läsare har noterat att jag har en tendens att irritera mig på saker i bästa grinig-gammal-gubbe-manér. Eller åtminstone reagera på dem. Om det beror på att det finns så mycket att reagera på eller om det bara är jag som reagerar bryr jag mig inte särskilt mycket i, jag reagerar ändå.
Senast såg jag att det på de splitt nya spårvagnarna här i stan sitter en väldigt fin beklädnad på sätena. Tittar man närmare består mönstret av grön bakgrund med gula kaktusar på. Min fråga är enkel: Varför? Varför i hela friden sätter man kaktusar på spårvagnssäten, eller på vilka säten som helst för den delen? För inte är det väl särskilt inbjudande att sätta sig på? Lustigt, tycker jag.
Nu var inte jag den ende som reagerade den gången. Mina medresenärer gjorde det också. Fast de reagerade på den smått förvirrade masen som först tokstirrade på sätet mittemot, och sedan satte sig att fnittra för sig själv.
Dagens låt är "Youth of today" med Amy MacDonald.
Senast såg jag att det på de splitt nya spårvagnarna här i stan sitter en väldigt fin beklädnad på sätena. Tittar man närmare består mönstret av grön bakgrund med gula kaktusar på. Min fråga är enkel: Varför? Varför i hela friden sätter man kaktusar på spårvagnssäten, eller på vilka säten som helst för den delen? För inte är det väl särskilt inbjudande att sätta sig på? Lustigt, tycker jag.
Nu var inte jag den ende som reagerade den gången. Mina medresenärer gjorde det också. Fast de reagerade på den smått förvirrade masen som först tokstirrade på sätet mittemot, och sedan satte sig att fnittra för sig själv.
Dagens låt är "Youth of today" med Amy MacDonald.
Kommentarer
Postat av: Syster C
Troligen såg den tokige masen något som de fortfarande inte sett!
Postat av: Staffan
Nå, det vet jag nu inte.
Trackback