Bland hamrare och handlare
Julklappshandlingen startade idag. Men med fyra timmars sömn på de senaste trettiofem möjliga så var tålamodet sådär stort. En klapp är iallafall klar, och alla expediter har överlevt. Vissa med mer marginal än andra.
Dagens låt: "The angel of the forever sleep", Marcy Playground.
En smula ilsket
Sylta hatar jag. Press-, kalv-, slarvsylta, jag hatar dem alla. Det växer i munnen på mig och får min mage att slå frivolter kring knäna.
Exakt samma fysiologiska konsekvens får anledningen till denna text. Gubbslem. Överlägsna, slipsbärande, portföljknäppande, huvudklappande, hö-höande jävla as, på ren franska. Såna hatar jag också. Innerligt. För bara en timma sen klev jag av en järnhäst efter att ha bevärdigats sällskap med ett par praktexemplar i dryga nittio minuter. Därför detta inlägg.
För det första är de viktigast i hela världen, och således torde de stå över alla lagar. Akta sig den som försöker säga att reglerna även gäller för dem, vet hut slyngel. Har de dessutom varit med sen Jesus var pojk berättar de gladeligen hur saker och ting skall ske, de vet minsann. Their way or not at all. Jag hatar dem för hela denna attityd mot sin omvärld - främst då människor av yngre och kvinnligare kaliber - och för att det ger oss andra (jo, jag sätter mig på en häst av trojanska mått och påstår att jag är en schysst kille) uselt rykte.
Hade jag varit en av mina mer hetlevrade kollegor hade jag sagt "Kan inte nån skjuta den jäveln. En knäskål i taget". Om Kapten Haddock istället varit min stora förebild (vilket han är) skulle jag, där och då, ropat "Din lilla mygghjärna i ättiksspad!" (vilket jag inte gjorde).
Jag anser orubbligt att alla mänskor har rätt till respekt. Oavsett ålder, kön, etnicitet - you name it, I claim it. Yttermera tycker jag att äldre människor har rätt till lite mer respekt; de har rutin, de vet hur världen snurrar, de har sett saker och ting. Men i samma ögonblick som man nekar nån annan den respekten avsäger man sig sin egen rättighet. Det är min ståndpunkt.
... och slappna av. Så där kräks man verbalt, mina vänner, och nu är jag lugn ett tag igen.
Dagens låt: "Angry white boy polka", Weird Al Yankovic. (Har ni inte hört detta extremt roliga potpurri hittar ni det här.)
Bond goes Ulysses
Det där var James Joyce komprimerade version av Quantum of Solace. Och precis så känns det att se den. Helt förvirrad från första stund till sista reste jag mig med ett frågetecken. Vad fan hände? En Bond är ingen Bond, två Bönder är en Dalton. Eller nåt annat i grann goddag-yxskaft-stil. Hur som helst är den riktigt dålig.
Kalla mig gärna farbror, men det var bättre med Compan och Rogga. Mycket bättre.
Annars är det arbetshelg denna veckända. Och därtill en sådan som gör att alla tankar på andra vettiga saker att göra blir helt överflödiga. Så jag kollar kassa filmer, bloggar en smula och sover mellan skiften.
Dagens låt: "Breakfast in America", Supertramp.
To read and read not
I en soffa nära mig studeras ett utrikiskt språk. Eftersom jag inte är särskilt bevandrad i ämnet tillåter jag mig att meddela omvärlden ett par tankar så länge.
Låt oss börja med lektyr, och närmare bestämt lektyr som jag har på listan över näst att dels införskaffa och dels läsa. Tredje delen om Djingis khans liv, Bergens väktare, har nyligen kommit på svenska och är således ett måste snart. Ryska thrillern Metro 2033: Den sista tillflykten av Dmitry Glukhovsky verkar vara en rasande spännnande och annorluna historia, varför jag är mycket sugen på den också. Och så stjärnskottet Catherine O'Flynns kritikerrosade debut, Händelser vid Green Oaks galleria, som med största sannolikhet hamnar i bokhyllan vad det lider.
I nämnda hylla finns förresten redan ett par olästa verk, såväl egna som lånade. Fortfarande har jag inte fått tummen ur och angripit No country for old men. Även tredje boken om Roy Grace vid Brightonpolisen står och väntar. Peter James har fullständigt briljerat med de två första böckerna, så Långt ifrån död fungerar mest som en karamell att vänta ut en stund. De lånade böckerna som väntar på användning är Svensk Maffia och den enastående Ryscard Kapuscinskis Imperiet.
För att göra alla val ännu svårare inledde jag, tillsammans med den där studenten i soffan, för ett par timmar sedan samläsning av Södermalmsmorden. Hittills en ganska gemytlig och ordinär bagatell.
Med dessa ord anmäler sig köksmästare Sporre sig till tjänstgöring, och innan ni sätter kaffet i halsen eller sprejar skärmen med det i ett skrattanfall så låter jag direkt meddela att detta sker under strikt övervakning och under gravt basala former.
Dagens låt: "Tender", Blur.