Magi, kristallkula och lite annat

Att leva och dö som Joe Strummer var tyvärr en besvikelse. Jag hade höga förhoppningar, och emellanåt glimtar den till och är precis så lysande som jag på förhand trodde. Men det är långt mellan glimtarna. Däremellan staplas upprepningar om Göteborgs krogliv under sena 80- och tidiga 90-talet ovanpå upprepade livsfilosofier och borttappad ungdom. Det blir för mycket för min smak, helt enkelt.

Filmer tittar jag på allt mer sällan, men de senaste veckorna har jag faktiskt tagit mig i kragen. Som varande bröderna Coen-torsk av ganska blev jag inte särdeles överraskad över att fullkomligen älska The men who stare at goats. Den är Coen-magisk på alla sätt, och tyvärr kan jag inte förklara den bättre än så. Se den bara.

En påtvingad bortovaro från arbetet förra veckan gjorde att jag lyckades se Wall-E. Den gick verkligen inte av för hackor; förutom ett utomordentligt arbete med animeringen (framförallt den del av filmen som utspelar sig på jorden är snuskigt snygg) finns en fin historia med ett starkt budskap.

Som av en slump ramlade jag över en 80-talsthriller med Michael Caine, Träffpunkt Genéve. Jag har sett den åt er, så ni slipper. Även om Michael Caine förstås alltid är Michael Caine.

Apropå britter att dyrka startar Champions League idag. Men när jag såg in i framtiden såg jag att United inte vinner den här gången heller. Det gör Real Madrid, tyvärr, för nu har de en manager som förstår att inte lita blint på Christiano Ronaldo. Dessutom går Milan inte ens till slutspel, Chelsea diskas på grund av överskattning av Frank Lampard och Kim Källström kommer att - ur svensk synvinkel - taktiksparka av Klas Jan Huntelaars hälsena.

Dagens låt är "You'll never walk alone", Gerry & the Pacemakers. Tillägnad ett Liverpool-fan som aldrig går ensam.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback