Bit för bit
Fram kom jag iallafall, som tur var. Tack vare det fick jag uppleva det som enligt Sven Hedin alltså skulle kallas Nanking, den Södra Staden. Mycket gemytligt ställe, med mysiga uteserveringar längs kanalen och vacker utsikt från Ramunderberget. Och framförallt hyser stan Östergötlands förmodligen största pusselälskare.
Eftersom fröken Ahl på sistone drabbats av ett pusselsug utan like har det framgångslöst letats pussel. Men så vandrade vi in på ett ställe som skyltade med just sådana tidsfördriv och frågade var de fanns. Som tack för det fick vi en mindre föreläsning, tips, tricks och en liten vardagsberättelse av tanten i kassan. Med två pussel under armen lämnade vi den snälla tanten och butiken.
Numer spenderas således kvällarna muttrandes, synandes och pillandes med små träbitar. Vilken månad som helst blir mästerverket klart.
Många "orraborra" och "... kör bättre än höns" förstår jag? Ni börjar förresten komma ikapp Anna och mig i pensionärspoäng. Börja virka och sticka så går ni om, helt säkert. Här är det liksom bara Anna som håvar in (jag är ungdomligheten personifierad), så om ni pusslar och du haltar runt lite med ditt knä så ska det här nog gå vägen. Pensionärsbattle i sommar?
Sådana kommentarer fanns, fast det handlade mest om aningen grövre svador. Angående battlingen är det givet. Men du behöver slå pussel, korsordande, haltande och svärande över teknikens under. Det kommer att blir tufft.
Jag skulle givetvis inte starta ett battle utan att vara säker på min egen sida. Det finns inte en tanke hos mig om att Anna inte skulle klara av att samla ihop fler pensionärspoäng än er två tillsammans. Tillåt mig att stå på sidan av och njuta. Nog har jag dragit det längsta pensionärsstrået alltid.