Läsning på skärm och i papper
Det var väl sisådär hundra år sen nu - på en annan plats i en annan tid - som jag berättade för alla och envar, som läste denna sida, om en en skribenttalang i vardande. En talang av stora mått. Nå, den talangen övergår mer och mer i en karriär. Och här kan ni se vad den har givit hittills. Ni hittar också en permanent länk till höger, han får fortsätta gå under namnet Trumslagarpojken här.
Då, för hundra år sen, vinnlade jag mig om att hamra in var ni läste det först. Jag påminner om det nu.
Andra läsvärda ting finns både här och var nuförtiden. Henrik Schyffert lämnar till exempel sitt bidrag till valresultatsdebatten här, och det är mycket fyndigt. Även i bokhyllan frodas läsningen just nu. Andra boken av Mark Billingham, Offerlek, gick av bara farten och nu är det Vedergällningen, nästa i ordningen, som avhandlas. Tom Thorne är måhända ingen Roy Grace, men likväl en sylvass polis.
Och snart, vänner, kommer Dennis Lehanes nya bok med Patrick Kenzie och Angie Gennaro. Åtminstone på engelska. Ska Moonlight Mile bli den första jag läser på originalspråk? Oddsen är ganska låga på det, det kommer att bli svårt att hålla sig.
Dagens låt är "Hocus pocus", Jamie T.
Ett köping norr om söder
Det förandleder en del funderingar kring vad som är bra med stan (förutom eminenta före detta kollegor och vissa lysande hundägare). Hittills har jag kommit på detta:
* Antikvariaten. Det finns en hel drös av dem, av varierande kvalitet.
* Eldkvarn. Jag bryr mig inte om vad Plura gjort eller inte gjort nyligen, den musiken är viktigare än så.
* Strömmen. Mitt enda sällskap under långa perioder, och faktum är man kan ha sämre. Ta en promenad runt den vår, sommar eller höst, så förstår ni vad jag menar.
* Moa-statyn. Hemskt undanskuffad, men den finns där, och det är inte mer än rätt att hon har en staty.
* Vaxkupan. Norrköpings enda (enda!) skivaffär. Så stort utbud på så liten yta. Och med citat som "Den är som hennes förra skiva, fast utan kolsyra". Underbart.
* Black and White på Butler's. Förtjänar nästan samma legendstatus som plankan på S1 i Borlänge.
Sen finns förstås mindre lyckade saker också. Som de vansinnigt stora och fenomenalt krångliga rondellerna med spårvagnar mitt i, hamburgertallriken inne i glaskupolen och fabriken som kallas Vrinnevisjukhuset.
Dagens låt: "To China with love", Mando Diao.
Magi, kristallkula och lite annat
Att leva och dö som Joe Strummer var tyvärr en besvikelse. Jag hade höga förhoppningar, och emellanåt glimtar den till och är precis så lysande som jag på förhand trodde. Men det är långt mellan glimtarna. Däremellan staplas upprepningar om Göteborgs krogliv under sena 80- och tidiga 90-talet ovanpå upprepade livsfilosofier och borttappad ungdom. Det blir för mycket för min smak, helt enkelt.
Filmer tittar jag på allt mer sällan, men de senaste veckorna har jag faktiskt tagit mig i kragen. Som varande bröderna Coen-torsk av ganska blev jag inte särdeles överraskad över att fullkomligen älska The men who stare at goats. Den är Coen-magisk på alla sätt, och tyvärr kan jag inte förklara den bättre än så. Se den bara.
En påtvingad bortovaro från arbetet förra veckan gjorde att jag lyckades se Wall-E. Den gick verkligen inte av för hackor; förutom ett utomordentligt arbete med animeringen (framförallt den del av filmen som utspelar sig på jorden är snuskigt snygg) finns en fin historia med ett starkt budskap.
Som av en slump ramlade jag över en 80-talsthriller med Michael Caine, Träffpunkt Genéve. Jag har sett den åt er, så ni slipper. Även om Michael Caine förstås alltid är Michael Caine.
Apropå britter att dyrka startar Champions League idag. Men när jag såg in i framtiden såg jag att United inte vinner den här gången heller. Det gör Real Madrid, tyvärr, för nu har de en manager som förstår att inte lita blint på Christiano Ronaldo. Dessutom går Milan inte ens till slutspel, Chelsea diskas på grund av överskattning av Frank Lampard och Kim Källström kommer att - ur svensk synvinkel - taktiksparka av Klas Jan Huntelaars hälsena.
Dagens låt är "You'll never walk alone", Gerry & the Pacemakers. Tillägnad ett Liverpool-fan som aldrig går ensam.