En vårdagsdröm
Jag såg just ett drömscenario spelas upp framför mina ögon, vackert och klart. När jag, för omväxlings skull, hade vägarna förbi ett av antikvariaten i stan stod kvinnan som jobbar där och pustade över hennes myckna arbete. Efter att ha hasplat ur mig en kommentar om att jodå, det var allt skillnad mot förra gången jag var där, gick jag vidare in i lokalen. Samtidigt som jag dreglade över en fin gammal utgåva av Spirou (som förresten på den tiden hette Spirre i Sverige) fick jag så en idé. Jag vandrade tillbaka till damen och sa lite frågande nåt i stil med att hon kanske skulle behöva lite extra arbetskraft. Svaret blev:
- Jo, det skulle jag nog.
Det var då det spelades upp, drömscenariot. Ett scenario där jag lite då och då står och säljer böcker, tipsar kunder, och letar reda på utgåvor som ingen trodde fanns. Och när det inte behövs folk där så kan jag sitta hemma och skriva lite bekännelser och kanske texta åt Sälenhållet till. Ryggraden kittlade enormt under dessa tankar.
- Men jag har inte råd att anställa någon.
Och lika snabbt försvann den där bilden framför mina ögon. Dansade iväg, bleknade och var borta. Men den var vacker, så kortlivad den var.
- Jo, det skulle jag nog.
Det var då det spelades upp, drömscenariot. Ett scenario där jag lite då och då står och säljer böcker, tipsar kunder, och letar reda på utgåvor som ingen trodde fanns. Och när det inte behövs folk där så kan jag sitta hemma och skriva lite bekännelser och kanske texta åt Sälenhållet till. Ryggraden kittlade enormt under dessa tankar.
- Men jag har inte råd att anställa någon.
Och lika snabbt försvann den där bilden framför mina ögon. Dansade iväg, bleknade och var borta. Men den var vacker, så kortlivad den var.
Kommentarer
Trackback