Träaktigheter och annat
Solen skiner som bara den därute. Jag sitter inne och försöker förstå några saker som jag inte lyckas begripa hur mycket jag än tragglar och trökar. För det första är jag helt fascinerad av hur Stieg Larsson lyckas bygga upp olika enormt spännande historier, spinna ihop dem med varandra på strålande sätt och dessutom lyckas få allt att kännas så trovärdigt. Själv har jag svårt att få till en kort text, som hänger ihop från början till slut, på den här sidan.
Mitt andra grubbleri är hur fasen en vit liten träbit kan få en att fullsständigt gå i taket.
Till sist undrar jag hur sjuk en värld egentligen får bli. Hanna berättar idag om en klädkod på sitt jobb, som innebär att kvinnor ombeds undvika urringning. Redan en sån sak är befängd; i ett fritt land borde alla äga rätten att själva bestämma vad de ska bära. Men saken blir än värre när orsaken till att sådana plagg inte är önskvärda dryftas. Anledningen är nämligen att männen inte vet var de ska titta.
Var de ska titta! Ursäkta? Har jag missat nåt på världsrankingen eller? Nog fan tittar jag en människa i ögonen när jag pratar med den, såvida denne inte klampar in mitt i en Unitedmatch och vill föra en konversation. Det spelar ingen roll om det är en kvinna eller man, tjej eller kille, flicka eller pojke, om jag vill ha ut nåt av samtalet är det avgjort bäst att hålla ögonkontakt.
Det värsta med uttalanden av den här arten är förstås att de förnedrar både kvinnor och män. Nu tänker jag gå och vara förbannad ett tag. På träbitar och träskallar.
Mitt andra grubbleri är hur fasen en vit liten träbit kan få en att fullsständigt gå i taket.
Till sist undrar jag hur sjuk en värld egentligen får bli. Hanna berättar idag om en klädkod på sitt jobb, som innebär att kvinnor ombeds undvika urringning. Redan en sån sak är befängd; i ett fritt land borde alla äga rätten att själva bestämma vad de ska bära. Men saken blir än värre när orsaken till att sådana plagg inte är önskvärda dryftas. Anledningen är nämligen att männen inte vet var de ska titta.
Var de ska titta! Ursäkta? Har jag missat nåt på världsrankingen eller? Nog fan tittar jag en människa i ögonen när jag pratar med den, såvida denne inte klampar in mitt i en Unitedmatch och vill föra en konversation. Det spelar ingen roll om det är en kvinna eller man, tjej eller kille, flicka eller pojke, om jag vill ha ut nåt av samtalet är det avgjort bäst att hålla ögonkontakt.
Det värsta med uttalanden av den här arten är förstås att de förnedrar både kvinnor och män. Nu tänker jag gå och vara förbannad ett tag. På träbitar och träskallar.
Kommentarer
Trackback