Hopp och förtvivlan
Tanken slår mig varje halvtimme: "Nu, nu har han ändå kommit på hur kul det är med webbspalten. Han har fått sova på det två gånger och tänkt om."
Sen knappar jag in adressen och stirrar förväntansfullt på skärmen. Men det står inget nytt. Fortfarande bara adjö. Det är inte the end of the world, men synd är det. Mer synd än Dante nånsin kunnat föreställa sig. Och han kunde föreställa sig rätt mycket synd, den saken är klar.
Måtte djävulen ta alla serverjävlar.
Kommentarer
Trackback