Utan röst vid Skutan
Var det alltså en helt osannolikt jäkla bra Mandospelning igår. Med strålande sällskap och lagom mycket innanför västen blev det en alldeles, alldeles underbar afton. Som en liten fingervisning om hur fint det var är jag fortfarande hes.
Efter att tidigt imorse gett mig iväg är jag annars i Jämtland igen. Och eftersom jag inte körde den här gången hade jag tid att reflektera över ställena vi åkte förbi. Det är ganska anmärkningsvärt att det inte känns som en omväg när man kör till Åre från Sälen och passerar ställen som Stockholm och Uppland. Roligaste namnet är Höla. Mest givna favoriten är Kvarnsve Gård, en smak av hemma. Och fulast är något av alla miljoner Bölen som det tydligen kryllar av i hela Norrland. Efter den här vägen finns dock inget som konkurrerar med Åte Sörböle Ö, som man kan beskåda nånstans mellan Luleå och Söderhamn.
Tack vare mitt nya ressällskap, musikoraklet P Southgrove, har det också dykt upp en hel del nya potentiella tillägg till skivsamlingen. Men jag ska lyssna lite mer innan det slutliga utlåtandet kommer.