Att hamna på fel spår

Jag letar desperat, förtvivlat, besinningslöst och aningen svettigt efter inspiration. Halvar ligger på bokhyllan hemma, Kung Olsson på Borlänge Stadsbibliotek. Jag har läst varenda rad jag kan hitta på nätet, såväl av de där två såväl som andra mer eller mindre inspirationsgivande pennfäktare. Ack nej, ack nej, det går ju ej. Vad kan det bero på?

Tja, antingen beror det på att det inte finns så mycket rent läsvärde on this beautiful thing called nätet. Eller så har jag kanske läst allt redan. Eller så har det en aning att göra med att jag, inom fem minuter efter att ha startat en sökning efter inspiration, ofrånkomligt hamnar på en shoppingsida. Antingen för film eller för böcker.

Och där blir jag allt som oftast kvar.

Ibland börjar det med att jag letar efter Slastexter. Eller ja, det börjar alltid med ett fåfängt försök att hitta honom. Men det är just fåfängt, Slas vill inte ha några texter på nätet. Och det är förmodligen inte det media han gör sig bäst i heller. Mediet för Slas är en ganska gammal bok, som man blir nostalgisk bara av att titta på och luktar bibliotek, ett halvmörkt litet rum, med en kopp kaffe bredvid sig och Cornelis i lurarna. Då mår man, kan jag säga.

Titta, här håller jag som bäst på att fundera ut hur jag kan glida in på fel spår, och så gör jag just det. För att citera Steve Buescemi, alias Garland Greene: "Define irony". Con Air är faktiskt en gravt underskattad film.

Iallafall, steget från Slas är ganska långt till Stephen King. Men det tas på en kvart, max. Har man kommit till King har man oftast tagit vägen över Hasse Alfredsson och liknande till typ Conn Iggulden (och tankarna har vandrat till Gladiator) eller Dennis Lehane (Mystic River). Därmed har jag gläntat på dörren till filmvärlden. Väl inne på Stephen King har jag sparkat in den. Brutalt dessutom, eller så brutalt jag kan. Jag är ju trots allt en snäll kille. För snäll säger vissa, inte alls tycker andra. Ingen aning säger jag.

Nu gör jag det igen. My name is Maja. Babbel Maja.

Nätfärden fortsätter från Adlibris, Bokus och allt vad det kan vara till Ginza, Discshop och allt vad det kan bli. Sen varvas bästa prisexempel mellan de olika sajterna, medan man kollar Imdb (även känt som bibelns nätversion) efter information som man bara måste ha. En och annan smygkik på Filmtipset blir det också, för att få reda på hur man kanske kommer att tycka om den och den filmen. Hujeda mig, på mindre än trekvart har jag glömt allt vad skrivande och jobb heter.

Och för den som fortfarande är med till den här meningen, och inte somnat, är det ingen som helst konstighet med det. Varför skulle jag behålla fokus på en timme eller två om jag inte ens kan hålla det i typ ett A4?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback