Bekant längtan

Helger är numer min livsnäring. Det slog mig att jag, sen ett par veckor tillbaka, springer runt på torsdagkvällen och bara väntar på att få sova, så man får vakna nån gång. Känslan verkar helt ha ersatt julaftons- och födelsedagspirr.

För två veckor sen skulle jag få besök. Förra veckan skulle jag vara besök. Och nu på fredag ska jag vara besök i mitt eget hem, så att säga. Snart kommer fru Sporres yngste att trampa välkända gator igen. Det var faktiskt en hel månad sen nu.

Givna stopp på en rundåkning i Borlänge: Kvarnsvedens vintrigaste väg, familjen med många efternamn på Lergärdet, huset med Forssas skönaste invånare, Mackan nere vid Jussi Björling, en dvd på Björngränd, fattigmanskvarteren i Paradiset, rikemanskvarteren i Paradiset, en kebabtallrik varsomhelst, klippan Siv och vid tillfälle ett pokerbord på Hushagen.

Så har listan sett ut sen jag lämnade stan. Och den gör det även nu, med ett givet tillskott; tågstationen runt klockan åtta fredag kväll. Det kommer nämligen folk söderifrån också. Fint folk till och med. Så fint att jag egentligen borde säga att det kommer vid niorycket. För att hålla paparazzos borta, alltså.

Enda smolket i bägaren är att Taalae åker till Orsa. Orsa! Vilket osökt leder mig in på en travesti på en underbar Repmånad-replik:

Namen vafan Taallae, ska du åka till Ossa? Ja, de e la inge fel Ossa så va, men du vet la hu de e?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback