Musik, sång och DeNiro
Såg en dokumentär om de bästa av de bästa igår. Kanske de största av de största också. Åtminstone i min värld. Man kan tycka vad man vill om brödraparsbandet från Manchester; att de är opolerade (duh), kaxiga i överkant och helt slut i skallen. Och man kan ha rätt i det. Men vilken musik de skapar.
Och under filmen slår det mig att jag faktiskt gjort en kanonblunder i listan jag slängde ur mig här tidigare. Räisänens konsert på Peace & Love var riktigt bra, men Oasis på Hovet för snart ett år sen var 2006 års absoluta livehöjdpunkt. Iallafall för någon som dyrkat bandet sen "Morning Glory", slukat allt som har med dem att göra sen dess, men ändå lyckats att inte se dem live.
Min gåshud kunde skära glas den där kvällen. Eller, om man så vill, jag tittar inte tillbaka i ilska på den.
Helgen gick annars åt till att, i tur och ordning, träna sönder mina stackars armar, titta på Once Upon A Time In America (förlåt Film-Tobbe, kunde inte hålla mig, men jag ser snart om den), tvätta, titta på Hitch (som jag inte ser om), dricka ett par malthumlejästochvattenglas, per telefon sjunga Ring of Fire för fröken Ahl, somna framför Sagan Om Ringen (Grycksboexpressen, numera New Yorkexpressen, vet hur det är), kolla på Henkes fantomdebut och till sist läsa en stor del av Svärdens Fält.
Det ser ut att ha varit en mycket produktiv helg. Eller inte.
Annars ser Mr Spoon och Anna med stort A ut att snart bevärdiga Sälen med ett besök. Jag räknar dagarna, även om jag antar att det är den senare som kommer att skeda med den förre. Det får hon, denna där.
Och under filmen slår det mig att jag faktiskt gjort en kanonblunder i listan jag slängde ur mig här tidigare. Räisänens konsert på Peace & Love var riktigt bra, men Oasis på Hovet för snart ett år sen var 2006 års absoluta livehöjdpunkt. Iallafall för någon som dyrkat bandet sen "Morning Glory", slukat allt som har med dem att göra sen dess, men ändå lyckats att inte se dem live.
Min gåshud kunde skära glas den där kvällen. Eller, om man så vill, jag tittar inte tillbaka i ilska på den.
Helgen gick annars åt till att, i tur och ordning, träna sönder mina stackars armar, titta på Once Upon A Time In America (förlåt Film-Tobbe, kunde inte hålla mig, men jag ser snart om den), tvätta, titta på Hitch (som jag inte ser om), dricka ett par malthumlejästochvattenglas, per telefon sjunga Ring of Fire för fröken Ahl, somna framför Sagan Om Ringen (Grycksboexpressen, numera New Yorkexpressen, vet hur det är), kolla på Henkes fantomdebut och till sist läsa en stor del av Svärdens Fält.
Det ser ut att ha varit en mycket produktiv helg. Eller inte.
Annars ser Mr Spoon och Anna med stort A ut att snart bevärdiga Sälen med ett besök. Jag räknar dagarna, även om jag antar att det är den senare som kommer att skeda med den förre. Det får hon, denna där.
Kommentarer
Trackback