Confessions of a slightly degenerated mind

Jag brukar inte kolla på Cops. Det gjorde jag inte igår heller. Men det stod på när jag var inne i köket och hemmafruade mig. Och jag råkade höra nån sorts intervju med en polis, som berättade om hur hans (yrkesmässiga) partner jagade en brottsling till fots. Eftersom de hade jobbat tillsammans så länge, så visste han exakt hur hans partner brukade jaga. Alltså, förklarade han, visste han var han skulle hamna och kunde genskjuta den misstänkte på ett smart ställe.

Jag kunde ha svurit på att när någon jagas så är det denne, och inte den som jagar, som bestämmer åt vilket håll löpningen sker. Men tydligen handlar det om ren och skär vänskap mellan jägare.