Många djävlar blir det
Man hade ju hört att Djävulen bär Prada skulle vara något alldeles extra i komedigenren. Meryl Streep skulle vara det elakaste man sett på film, storyn vara annorlunda och allehanda övriga hurrarop. Som någon som trott på denna hyllningskör var det således med stora förhoppningar dvd:n slogs på igår. Tji fick man, så att säga.
Streep är elak, absolut, men inte alls så överjävlig som jag trodde krävdes för en Oscarsnominering. Storyn följer varenda Hollywoodsk riktlinje som finns för en komedi, inte en endaste gång blir man överraskad. Dessutom lämnar filmen en enormt unken eftersmak. Det verkar nämligen som att det är omöjligt för en kvinna att lyckas om hon inte är ett komplett as och/eller fullkomligt misslyckad socialt. Men det gör ju ingenting, eftersom snälla flickor kan få nästan lika fina jobb iallafall. Och så kan de gå där och le sött i slutändan, samtidigt som min mage tar ordentliga funderare på om den ska behålla kvällsmaten eller ej.
Vissa djävlar var alltså en besikelse. Tur då att elva röda diton senare under kvällen såg till att man somnade med ett leende på läpparna. Hela Hospitalsgatan blev varse att United segrade igår, den saken är klar. Att det avgjordes av Henrik Larsson, i hans sista match på Drömmarnas Teater, var inte alls dumt. Ännu odummare hade det varit om han stannat.
Streep är elak, absolut, men inte alls så överjävlig som jag trodde krävdes för en Oscarsnominering. Storyn följer varenda Hollywoodsk riktlinje som finns för en komedi, inte en endaste gång blir man överraskad. Dessutom lämnar filmen en enormt unken eftersmak. Det verkar nämligen som att det är omöjligt för en kvinna att lyckas om hon inte är ett komplett as och/eller fullkomligt misslyckad socialt. Men det gör ju ingenting, eftersom snälla flickor kan få nästan lika fina jobb iallafall. Och så kan de gå där och le sött i slutändan, samtidigt som min mage tar ordentliga funderare på om den ska behålla kvällsmaten eller ej.
Vissa djävlar var alltså en besikelse. Tur då att elva röda diton senare under kvällen såg till att man somnade med ett leende på läpparna. Hela Hospitalsgatan blev varse att United segrade igår, den saken är klar. Att det avgjordes av Henrik Larsson, i hans sista match på Drömmarnas Teater, var inte alls dumt. Ännu odummare hade det varit om han stannat.
Kommentarer
Trackback