Confessions of a slightly degenerated mind

I efterdyningarna av tankarna om Kalle och Chokladfabriken funderar jag kring barnskådespelare. Freddie Highmore, som spelar Kalle, är en av väldigt få av den arten som inte joggar mig på nervknutarna med sin blotta existens (som Haley Joel Osment eller Dakota Fanning). Därför kommer jag också på att det kunde väl vara trevligt om den där killen fick växa upp och bli skådespelare även när han är stor, och inte fastna i samma träsk som så många andra.

Jag fattar inte riktigt det där fenomenet med unga stjärnor. Finns det någon barnskådis eller tonårsmusiker, förutom Stellan Skarsgård, som inte dekat ner sig totalt innan de ens kommit in i målbrottet? Macaulay Culkin gjorde sin tredje resa till torken när han var typ fjorton, nämnde Osment drack för inte så längesen ett par helor och parkerade  bilen på en lyktstolpe, Spritney Bears är det väl ingen idé att ens tala om. Och listan goes on and on. Förhoppningsvis utan Freddie Highmore som nästa namn.