Fåntratt
Det här börjar kännas väldigt fånigt nu. Att sitta och skriva för skrivandets skull, att försöka komma på smarta saker att hälla ur sig ett par gånger om dan, att förvänta sig att folk verkligen läser dyngan och att inbilla sig att de verkligen tycker om det de läser. Jag förstår dem som slutar blogga, jag förstår dem av hela mitt hjärta. Lika mycket förstår jag de som slutar läsa. Poänglösheten, pretentionen och fånigheten tar överhanden alldeles för ofta.
Men ändå, trots att jag är fullkomligt medveten om den här sidans icke-berättigade existens, fortsätter jag att hälla ur mig fånigheter. Man kan undra varför. Förmodligen beror det på att jag nånstans tycker väldigt mycket om att vara fånig.
När jag nu ändå håller på och fåna mig kan lika gärna passa på att säga: Ikväll håller jag på Liverpool. Det bär emot, det är så utomordentligt fånigt, men så är det. Och eftersom jag aldrig i hela mitt liv skulle falla mig in att avsluta någonting whatsoever med att säga att jag håller på Liverpool, så kommer den här sidan att leva i åtminstone en dag till.
Men ändå, trots att jag är fullkomligt medveten om den här sidans icke-berättigade existens, fortsätter jag att hälla ur mig fånigheter. Man kan undra varför. Förmodligen beror det på att jag nånstans tycker väldigt mycket om att vara fånig.
När jag nu ändå håller på och fåna mig kan lika gärna passa på att säga: Ikväll håller jag på Liverpool. Det bär emot, det är så utomordentligt fånigt, men så är det. Och eftersom jag aldrig i hela mitt liv skulle falla mig in att avsluta någonting whatsoever med att säga att jag håller på Liverpool, så kommer den här sidan att leva i åtminstone en dag till.
Kommentarer
Trackback