Confessions of a slightly degenerated mind

Innan det ens kan andas om de senaste två veckornas begivenheter måste jag rikta ett aldrig så litet tack och en ursäkt. Till er tappra, lojala själar som klickat in här varje dag trots varningar om klen uppdatering. Det värmer gott i hjärtat, och jag hade hoppats att komma ut på nätet mer under resan för att ni åtminstone skulle ha kommit hit helt i onödan. Så, återigen, tack och förlåt.

Min tanke är att först och främst dra igenom resrutten, för att senare (antingen ikväll eller imorgon) återkomma med fler inlägg om tankar och händelser på respektive plats. Och eftersom den här sidan är det enda ställe där min tanke är lag så kommer det att bli så.

Vi (fröken Ahl, Mama und Papa, Syster C, Perra Nicholson och Mandah samt undertecknad) reste alltså för knappt två veckor sen från Stockholm till Bangkok. Därfifrån tog vi direkt (det vill säga efter sex timmars väntan) ett flyg till Siem Reap i Kambodja. Där tillbringade vi ett par dar, innan bussen gick till Phnom Penh, ett stopp på en natt, och sedan vidare mot Sihanoukville på Kambodjas sydkust (no shit säger ni som kan er geografi, landet har ju bara sydkust). Några dagars slappande, sol och bad senare blev det kustvägen med båt, bil, bil, bil, färja och bil till ön Koh Chang i Thailand. Här blev det längsta stoppet, med strandliggande i fokus. Till sist hamnade vi i Bangkok och shoppade en kväll och en dag innan vi åkte hem igen.

Imorse landade vi i Stockholm, och för nån timma sen ramlade fröken Ahl och yours truly in i baracken vi numer bor i - vilket är en historia för sig - här i Norrköping.

På återhörande för mer uttömmande texter alltså. Nu är det snöbollskrigspaus.