Confessions of a slightly degenerated mind

Ett par timmars båtresa utanför Sihanoukville ligger en del av paradiset. Det riktiga paradiset, that is, inte det som ligger i Borläge. Bamboo Island heter det, och platsen är precis så opretentiös som namnet antyder. Det är strand, hav, ett par hyddor, hängmattor och en liten servering. Tyvärr fanns inget längre stopp på ön med i våra planer, så vi fick bara uppleva den i några timmar (vilket för somliga räckte för att bli magsjuka). Men om jag någon gång återvänder till Kambodja (vilket jag lovat landets bäste restaurangägare) så ska jag besöka Bamboo Island ett längre tag. Gissningvis finns ingen bättre plats för att koppla av på riktigt.

Här, i nutid, i Ängelholm, fanns planer på en poketurnering. Men det finns inte ett enda ställe som säljer marker. Så vad som nu ska hända ver jag inte riktigt. I och för sig har jag sabbat en julklapp för de som läser denna sida och såg en fin chans i gårdagens inlägg. När det nu inte fanns något pokeretui på bokhandeln följde Ingenting är heligt händelsevis med mig istället. Jag håller egentligen fortfarande på med Stalingrad, men jag betvivlar att jag kommer kunna hålla mig ifrån Boston.

Till sist kanske det bör påpekas att jag skriver på en dator vars skärm ser ut som vore den sandpapprad. Eventuella stavfel och andra konstigheter bes härmed om överseende för.