Kittlar dödsskönt i kistan
På grund av förberedelser inför stundande resa och trött skalle på grund av nya dagsrutiner har Mandoskivsinköpet fått vänta till denna dag. Men den som väntar på Borlängemusik väntar på något gott, brukar det ju heta.
Och visst är det gott med Never seen the light of day. Gott nåt så inihelvete. Om den kommer upp i Ode to Ochrasy-klass (vilket är att likställa med den klassiska fotbollstermen "Hysénklass", från en Englandsmatch för ett par decennier sen) är ännu för tidigt att sia kring, men det är utan tvekan en lisa för själen. Bara det faktum att sista låten heter "Dalarna" gör ju vem som helst glad.
Ikväll får alltså Christopher Moltisanti och grabbarna vila, aftonen går i musikens tecken.
Under dagens shopping spree inhandlades också reselektyr. Pocket, gubevars, det ska ju backpackas. Jag bestämde mig för att ge Michael Connelly en chans till, med första boken om Harry Bosch. Svart Eko fick, efter både en och två funderingar, sällskap av Anthony Beevors andravärldskrigsskildring Stalingrad. Eftersom de båda är av ganska imponerande storlek bör de ta mig till Asien och tillbaka, om man räknar med viss sömn och åtminstone en flygplansfilm åt vardera hållet.
Nu ska de sista förberedelserna för en välkrattad hemmaplan ordnas. Sen är det jävlar anamma inte långt kvar.
Och visst är det gott med Never seen the light of day. Gott nåt så inihelvete. Om den kommer upp i Ode to Ochrasy-klass (vilket är att likställa med den klassiska fotbollstermen "Hysénklass", från en Englandsmatch för ett par decennier sen) är ännu för tidigt att sia kring, men det är utan tvekan en lisa för själen. Bara det faktum att sista låten heter "Dalarna" gör ju vem som helst glad.
Ikväll får alltså Christopher Moltisanti och grabbarna vila, aftonen går i musikens tecken.
Under dagens shopping spree inhandlades också reselektyr. Pocket, gubevars, det ska ju backpackas. Jag bestämde mig för att ge Michael Connelly en chans till, med första boken om Harry Bosch. Svart Eko fick, efter både en och två funderingar, sällskap av Anthony Beevors andravärldskrigsskildring Stalingrad. Eftersom de båda är av ganska imponerande storlek bör de ta mig till Asien och tillbaka, om man räknar med viss sömn och åtminstone en flygplansfilm åt vardera hållet.
Nu ska de sista förberedelserna för en välkrattad hemmaplan ordnas. Sen är det jävlar anamma inte långt kvar.
Kommentarer
Postat av: Syster C
nej du, nu är det inte långt kvar. Ska bara...
# Leta reda på passen
# städa huset
# Hämta dollar
# borra hål i garaget så att elektrikern kan fixa lyse när vi är borta
# lämna nycklar till div. kattvakter
# sätta klart klinkers i köket
och så en liten, liten detaj kvar PACKA.
Nu är det inte långt kvar.
Postat av: Modern
Trots försök att verka cool, har en viss förvirring inträtt under dagen, vad det nu kan bero på.
Postat av: Hanna
När är det du åker egentligen?
Trackback